Nu rör vi på oss och flyttar hem och djur till Stjärnhov -mitt i Sörmland! Från och med 9 december 2019 blir Gryts Ullstadal vår plats på jorden. Vill du följa ”resan” så hittar du en länk här.
Kategoriarkiv: Hem
En ny vit Saab V4
Inköptes i oktober 2016 en ny V4:a då jag ”hittat” den här i Märsta. En orkidévit -78, två ägare, 15 000 mil och i gott skick. Vem kan motstå en sådan klenod? Så i vinter har jag känt mig rik med att äga två stycken V4:or, en vit och en röd. Nu finns dock bara den vita kvar då den röda hittade en ny ägare i Västerås. I september kommer en son att ge sin pappa en röd V4:a i födelsedagspresent när pappan fylltet 65 år – ingen dålig present!!
Ett ny förgasare, Weber, är monterad samt såklart ett bakrutejalusi (hönstrappa) – ett tidstypiskt tillbehör. Nästa blir Saabklubbens eget sportavgassystem för att få lite mullrigt ljud.
Skolutveckling
Skolutveckling – att utveckla skolan mot framtiden, högre måluppfyllelse, ökad trivsel hos elever och personal, god digital kompetens hos både elever och personal, ja, det finns oändligt mycket man kan utveckla! Att få en hållbar skola innebär inte en statisk skola, utan att man hela tiden anpassar och förändrar utefter de behov som uppstår, både på kort sikt men framförallt i ett längre perspektiv. Man har en vision att nå, men det viktigaste händer på vägen mot målet och under tiden flyttas visionen ännu längre fram.
”Skolutveckling borde handla om förändrat lärarbeteende för elevernas bästa” twittrar Oscar Semb (260815), eller kanske ”ett förändrat beteende hos yrkesverksamma i skolan”. Idag upplevs skolan som en ”pedagogisk ideologisk vindrutetorkare” (uttryck snott av samme Oscar). Å ena gången ska man köra ”The grej of the day” och nästa gång är det ämnesövergripande teman eller kodning som gäller. Jag tror att ett flertal av vi pedagoger hämtar ideér och material i den delandekultur som finns på sociala medier, t ex i olika grupperna på FaceBook, lektion.se m fl. Inget om det det – jag personligen gillar verkligen inställningen att ”sharing is caring” – men upplever samtidigt att det många gånger blir engångslektioner, tips och inte inkluderat i en tydlig långsiktig planering. Allt som delas på nätet är inte bra!
Skolutveckling är både individuell och kollegial. Tillsammans når vi längre än att vi jobbar enskilt i det tysta, tillsammans når varje individ i sin proximala utvecklingszon (om vi använder Vygotskijs begrepp). Precis som eleverna lär sig och utvecklar i ett sociokulturellt perspektiv, så lär vi oss pedagoger oss också. Vi måste ha motivation och en insikt om att vilja utveckla, förändra vårt möte med eleven. För det är ju egentligen just det det handlar om – mötet med eleven. Vi måste utveckla oss, individuellt och kollegialt, i hur vi möter, och bemöter, eleven i hans lärande. Vi måste reflektera, utvärdera vår undervisning och förändra den utifrån elevernas behov. Det är alltid elevernas behov som styr lärandet.
Det är en svår roll att leda skolutveckling. Hur får man legitimitet som person i samtal med andra? Hur når jag fram med mitt budskap? Hur får jag i stånd en förändring? Hur bemöter jag en kollega i ett samtal som ska leda framåt? Hur kan jag få någon annan person att komma till insikt att det behövs en förändring på något sätt? Hur påverkar jag, och motiverar, en kollega till förändring? Hur gör jag?
Nystart
Imorgon börjar jag ett nytt jobb i en ny kommun med nya medarbetare och kollegor samt nya elever i nya lokaler (för mig nya men för övrigt är lokalerna inte så nya…). Det blir den 6:e kommunen jag arbetar i, den 13:nde skolan jag ska lära känna och den 15:e gången jag byter arbetsplats under mina 35 år som lärare. Spännande, men samtidigt lite nervöst och pirrigt.
Återigen ett avslut
Nu har jag varit med om en skolavslutning på ett ny plats, en ny kyrka, igen. Det är alltid lika stämningsfullt och lite högtidligt med skolavslutningar i en kyrka. Denna gång var det i Ny kyrka, Arvika – en mycket vacker plats. Som mentor för årskurs 6 höll jag ett avslutande tal innan betygs- och rosutdelning till våra elever som fortsätter i höst på olika skolor. Lite vemodigt, men så är livet för oss lärare – många avsked och istället nya utmaningar att ta hand om.
Det var även ett avslut på mitt läsår på Jössefors skola. Tanken var att jag skulle vara kvar här i höst, som speciallärare på två mindre skolor. Nu blir det inte så då jag fått en sådan utmaning som jag inte kan motstå – att arbeta och driva skolutveckling i Munkfors kommun. Där kommer ni att hitta mig fr o m augusti, på Forsnässkolan i Munkfors som speciallärare i matematik/No och förstelärare i åk 6 – 9 med uppdrag att bidra till en högre måluppfyllelse i ämnena och stimulera, utveckla och inspirera till en digital kompetensutveckling hos elever och pedagoger. Spännande!
Kodning i tre dagar
Efter tre intensiva temadagar på skolan kan jag bara konstatera att kodning tilltalar alla elever och får eleverna intresserade och frågvisa. Jag är mycket imponerad av deras arbete samt fascinerad över hur de angriper det verktyg de ska arbeta med. De testar och prövar, gör om och testar igen, ber om hjälp av en kompis och utvecklar konceptet.
I blandade elevgrupper, yngre elever åk 1 – 3 och lite äldre åk 4 – 6, så fick eleverna arbeta med olika appar/program. De yngre började med en enkel app, ”Daisy the Dinosaur”, för att lära sig kodningens grunder med att använda olika block som skript. En del elever lärde sig snabbt och behövde en större utmaning, ScratchJr. Det är en lättare variant av Scratch som finns som app till Ipaden – kan rekommenderas! Här fungerade mina åk 6-elever som stöd och hjälp åt de yngre.
De äldre eleverna arbetade med ”The Hour of Code”, en världsomspännande satsning där man ska arbeta en timme med kod under en vecka ( i dec 2014). I min klass, åk 6, arbetade vi hela den veckan med kodning och digitala verktyg, men materialet finns kvar och är utmärkt som introduktion för äldre elever(länk ovan)! Nytt material kommer i höst till årets vecka.
Jag är mitt inne i en period med utvecklingssamtal och återkoppling till de nationella prov vi gjort i årskurs 6 under våren. Det bästa betyget, från arbetet med kodning och digitala verktyg, fick jag igår när en elev uttryckte sig att hon ville utbilda sig till programmerare. Då har man lyckats väcka ett intresse och en lust hos en elev! Det är lycka!
Digital kompetens i en likvärdig skola?
Just nu läser jag olika texter om vad digital kompetens är för något. Jag ska skriva en egen reflektion över begreppet samt en egen tolkning. Så där är det väl med många begrepp man använder till vardags…man använder dem och menar någonting , men när man ska definiera det man menar så saknar man ord. Det finns mellanrum mellan orden och all betydelse man lägger in i ordet saknas. Vad menar vi egentligen med digital kompetens och hur skulle du förklara begreppet?
Digital kompetens ska våra elever lära sig i skolan. Styrdokumenten är tydliga på det sättet och i det centrala innehållet, samt betygskriterierna, finns den digitala förmåga beskriven. Ofta i ett produktivt syfte, t ex eleven ska kunna skriva en text på datorn, kunna söka information och vara källkritisk, producera musik digitalt o s v.
Att använda IT i skolarbetet är självklart för mig. Att eleverna ska få möjligheten att förvärva sig en digital kompetens för att kunna bli aktiva medborgare i ett demokratiskt land är väl självklart. Men hur ska man kunna ge alla elever den möjligheten när vi har 3 elevdatorer på hela skolan förutom de Ipads som är riktade till elever i behov av särskilt stöd. Hur ska vi kunna uppnå kraven som finns i Lgr11 när vi saknar de verktyg som krävs?
Vad gör en skicklig lärare?
I flera äldre nummer av Pedagogiska Magasinet ( 2/11, 4/12) läser jag om hur viktig relationen mellan lärare – elev är för att ett lärande ska ske. Det är läraren som betyder mest för skolans, och elevens resultat menar Hattie (2009). Han menar även att undervisning- och lärande processen måste synliggöras: ”Det synliga lärandet äger rum när läraren ser lärandeprocessen genom elevernas ögon och når eleverna ser sig själva som sin lärare”. En förutsättning för att synliggöra lärandet är att eleverna får en löpande återkoppling på sitt arbete och därigenom får läraren själv feedback på vad det innebär att vara lärare. Feedback som ger feedback med andra ord!
I Hatties metastudie har författarna rangordnat 138 framgångsfaktorer beroende på vilken effekt de har på elevernas lärande. En förkortad topplista ser ut så här (enligt Mikael Alexandersson, Göteborgs Universitet):
- Systematisk utvärdering av lärarens undervisning, t ex videofeedback
- Snabbare takt för högpresterande elever inom klassens ram
- Relevant och omfattande stöd till elever med inlärningssvårigheter
- Höga förväntningar men också systematisk feedback till alla elever
- Insatser som reducerar störande beteenden i klassrummet så att arbetsro skapas
Vad utmärker då en skicklig lärare? Enligt Hattie så är det följande:
- De har förmåga att systematisk fokusera på det väsentliga i undervisningen, vad som är centralt för eleverna att lära sig
- De sätter upp tydliga mål för lektionerna samt förklarar för eleverna hur de ska lyckas nå målen.
- De har en bred repertoar av metoder.
- Det vet vilka kriterier som gäller för att uppgiften ska bli godkänd och synliggör detta för eleverna.
- De betonar kunskapsmålen, tydliggör kursplanernas mål och förväntar sig att eleverna ska uppnå dem.
- De har en medveten frågeteknik – ofta öppna och undersökande frågor.
- De involverar eleverna i deras lärande och låter dem utvärdera sina insatser och framsteg.
- Genom att tydliggöra målen och beskriva vägar för eleverna att nå målen så skapar de en gemensam referensram för lärandet.
- De skapar en god miljö för lärandet och anpassar undervisningen till den situation som gäller för eleverna.
Läraren är aktiv under processen med uppföljning, feedback och ser till att det råder lugn och ro. Lugnets närvaro har en stor effekt på elevernas lärande och skapas när de upplever lärandet meningsfullt och lustfyllt. Den inre motivationen hos eleverna utgör en faktor för koncentration, fokusering och därmed arbetsro. Läraren engagerar sig känslomässigt, har en god relation till eleverna och visar det genom stor respekt och höga förväntningar. Elever som möts av dessa positiva förväntningar växer som individer, ser möjligheter och vill lära sig. Eleverna växer när de ingår i ett tillåtande och accepterande sammanhang där man vågar pröva och göra fel.
Egentligen handlar det om att läraren blir medveten, och utvärderar, om handlingar och skeendet i lärandeprocessen och som därigenom bidrar till ökad kvalité i undervisningen.
Hattie, J; (2009) Visible Learning
Sommarläsning
Efter tre års studier på distans så kan jag nu titulera mig speciallärare med inriktning matematik till min lärarutbildning. Sista terminens avslutande uppsats, på magisternivå, var krävande både tids- och skrivmässigt. Men nu är den godkänd och finns publicerad på DIVA. Inriktningen med studien var att studera hur lärare använde digitala verktyg i matematikundervisningen på en-till-en-skolor. Vill du läsa uppsatsen så har den titeln: ”Jag har inte ens den med mig till matematiklektionerna” En studie om några lärare och elevers beskrivningar över hur de arbetar med digitala verktyg i matematikundervisningen.
Allt som jag har velat läsa, och som inte har varit kopplat till kurslitteratur, har jag samlat i högar hemma. Det är Pedagogiska Magasinet, Origo, Datorn i Utbildningen, Skolporten m fl tidskrifter och böcker kopplat till skola och skolutveckling. Nu i sommar har jag börjat beta av högen och där finns så mycket bra artiklar och kunskap! Dock är jag selektiv och läser enbart det jag är intresserad och nyfiken på samt sådant som berör min eget yrkesområde. Den sista artikeln jag just läste var en intervju med danske Jesper Juul (Ped. Mag. 4/12) där han klart uttrycker att det viktigaste för lärande är relationen lärare-elev. Relationen är förutsättningen för lärande, säger han, och tycker att diskussionen om att allt ska vara evidensbaserat är den ”svensk-norska sjukdomen”. ”Framtiden är fan inte evidensbaserad” avslutar Jesper Juul.
En röd V4:a
Tänk att jag föll till föga och införskaffade en Saab 96, eller V4:a, igen! Denna är ingen utställningsbil, långt därifrån, utan en lagom sliten bruksbil årsmodell 1975 med matt lack och småskavanker här och där. Men jag verkligen älskar ljudet från motorn och känslan att rulla fram med frihjul och rattväxel! Temperaturmätaren hoppar och studsar, tankmätaren törs man inte riktigt lita på, bilen går inte att låsa (!) och det klonkar någonstans ifrån. Drömmen vore att få tag på en person som vill lära och hjälpa mig att meka med denna bil, att själv byta växellådsolja och bromsskivor vore en kunskap jag gärna vill bli förtrogen med!
