Kategoriarkiv: Hem

Lärares återkoppling

Häromdagen hade vi sedvanlig skolavslutning med sång, tal och blommor, precis som en skolavslutning ska vara! När vi kramat om våra elever och önskat dem en glad sommar så kommer en mamma fram till mig, ger mig en kram och tackar för det arbete jag gjort under vårterminen med matematiklektionerna i klassen och framförallt för hennes dotter. Det visar sig att eleven varit osäker och inte trott sig kunna matematik och därigenom inte ansett ämnet speciellt roligt och intressant. Nu litar elever på sina egna kunskaper, förstår matematiken och har lyft ämnet till ett av de roligaste i skolan!

Jag spelar roll! Tänk vilka konsekvenser det kan få för en elev det jag planerar och gör under lektionerna . Jag tackar denna förälder som kom fram och gav mig återkoppling till mitt arbete och som får mig att inse att det jag gör kan spela stor roll i en annan människas liv! Tänk om fler föräldrar gav oss lärare positiv och utvecklande återkoppling, feedback, på vårt arbete så att vi därigenom kan fortsätta utveckla oss som pedagoger. Precis som våra elever behöver formativ bedömning och återkoppling på vad de presterar och arbetar i skolan så behöver vi lärare också få det. Av elever, föräldrar, kollegor eller skolledning som verkligen ser det vi arbetar med i skolan.

Jag spelar roll och jag vill spela roll!

Funkia i regn
Funkia i regn

Folkdräktens årliga framträdande

Så har det varit dags för det årliga framträdandet av folkdräkten, nämligen skolavslutningen. Jag tror att jag burit den på 32 eller 33 skolavslutningar av 34 möjliga, hela mitt lärarliv, men i år inträffade något nytt! Det var första gången en elev beskrev min klädsel som ful och konstig och skrattandes talade om det för mig!

Ja, ja tänkte jag, det är en ju bara en 11-åring som saknar lite ”vett och etikett” tänkte jag först. Men sedan slog mig tanken att de vet ju inte vad en folkdräkt är för något! Vad betyder den och vad står den för? När använder man sådana kläder och hur ser liknade folkdräkter ut i elevernas hemländer, för inte är folkdräkter någon typisk svensk tradition? Nej, det är mycket som är ”folkligt” – folkmusik, folkdanser, folkdräkter som återfinns i varje kulturellt grupp i världen och det är ett område som vi i skolan kanske bör arbeta mer med då vi befinner oss i en mångkulturell omgivning.

Därför blir det återigen folkdräktens årliga framträdande i juni 2015 med risk för att ytterligare få kommentarer från elever….

Nu vänder vi blad!

Äntligen är det dags för examen! Efter tre års halvtidsstudier på speciallärarprogrammet med inriktning matematik så har den avslutande magisteruppsatsen lämnats in och väntar på godkännande hos examinatorn. Det är en skön känsla att ha fullföljt utbildningen och nu även kan titulera sig speciallärare.  Istället för forskningslitteratur på engelska och annan facklitteratur ska här läsas skönlitteratur och bara njuta av läsningen!

Till hösten så vänder vi till ett nytt blad i mitt lärarliv och börjar en tjänst som speciallärare! Spännande, motiverande och någonting annorlunda än att vara klasslärare. Fast första året ska jag dela mellan att vara klasslärare och speciallärare på en skola. Det känns riktigt bra att inte helt släppa klasslärarskapet utan gradvis få legitimitet som speciallärare. Jag tror att det är oerhört viktigt att man får/har legitimitet och den får man genom att man själv arbetat med elevgrupper och därigenom skaffar sig en större förståelse över problematiken för elever i behov av särskilt stöd.

En ny arbetsplats, nya kollegor, nya elever, nya rutiner, nya oskrivna regler man snabbt ska lära sig, nya platser, nya föräldrar, nya rum man ska hitta i, nya tår att trampa på (?), nya misstag att göra…det kommer att bli en spännande och inspirerande höst! Jag längtar redan nu!

Stavgångsfunderingar

Att kombinera stavgång i naturen med att lyssna på poddar som handlar om skolutveckling föder tankar och ger utrymme för reflektioner – tankarna bara virvlar iväg samtidigt som jag utvecklar mina lärarförmågor!

Idag lyssnade jag på Skolsnack – Live hos Unikum (69) – och det var en mycket hörvärd pod! Bl a diskuterades dokumentation och vad föräldrar egentligen vill ha för information från skolan.

Föräldrar vill ha

 

Bilden ovan är en tolkning av vad som sades i podden. Först vill föräldrar ha information över vad skolan står för, vad som händer och hur man kontaktar skolan o s v. En tydligt strukturerad hemsida där det är lätt att hitta rätt information är ett bra exempel. Därefter vill föräldrar ha kommunikation med skolan, med den personal som arbetar med deras barn. Till sist vill man möta passion hos personalen för sitt yrke och för de människor man möter!

Är DU passionerad? Jag är det….vill fortfarande utvecklas som lärare….

Saknad

Jag saknar min gamla skola! Nej, inte på det sättet att jag inte trivs där jag är nu, men jag saknar de digitala verktygen. Där hade vi en interaktiv tavla i varje klassrum. Alla elever hade en bärbar dator. Alla elevers datorer var utrustade med talsyntes, ordlista och de verktyg som ibland bara dyslexielever brukar ha tillgång till. Det jag egentligen vill säga att jag är frustrerad över den digitala olikheten det är mellan  skolor i Sverige.

Här, där jag arbetar nu, har vi en äldre Smartboard i ett klassrum. Den är så gammal att företaget inte längre uppdaterar drivrutiner för den tavlan för nyare operativsystem. Vilket då medför att den inte fungerar med min dator, trots att min dator är 3 år gammal! Vi har 4 Ipads på hela skolan samt på mellanstadiet har vi 5 bärbara datorer som eleverna kan använda. Problemet – som egentligen är positivt – är att vi är många som vill använda verktygen.

Men, jag känner mig begränsad i min undervisning av bristen på digitala verktyg. Det är så mycket jag vill undervisa om och låta eleverna vara kreativa i. Jag vill kunna vara spontan tillsammans med eleverna, inte bunden till att ha tillgång mellan kl 10 −11 på onsdag. Jag vill ge mina elever samma förutsättningar som eleverna i andra kommuner.

Kanske är det dags för en statlig styrning för likvärdigheten inom skolväsendet?

Ny arbetsplats (igen)

Igår var första arbetsdagen på min nya arbetsplats. För min del så var det den 13:e gången jag bytte arbetsplats och/eller arbetsuppgifter under de 34 år jag arbetat som lärare. Det var den 5:e kommunen jag arbetar i som lärare och det var är den 11:e skolan jag möter. Om jag nu försöker analysera och dra några slutsatser av detta så lyder de så här:

  • Det är stimulerande och utvecklande att byta miljö! Man reflekterar över det man hade innan och tar med sig de goda erfarenheterna och förstår att inte fortsätta med de negativa. Dem lämnar vi kvar!
  • Man lär känna många inspirerande och härliga lärarmänniskor, elever och föräldrar.
  • Man upptäcker nya miljöer, bostadsområden, stigar, naturområden, svampmarker, fotbollsplaner, runstenar, busslinjer…
  • Ibland har arbetsplatsbytet inneburit en annan kategori elever, från gymnasieelever till årskurs 1 vilket medför att du tvingas utmana dig själv och dina kunskaper!
  • Du blir mer lyhörd, öppen och nyfiken på den nya arbetsplatsen. Samtidigt tänker du om du kan tillföra något av din erfarenhet för att skolutvecklingen ska fortsätta? Var passar jag in?
  • Byter du del av vårt land, t ex från regionen runt Stockholm till en annan landsända, sänker du din lön ganska rejält tyvärr. Men husen är ju billigare!
  • Du kommer att sakna möjligheten att besöka Medeltidsmuseet, Vasavarvet, Historiska museet, Konserthuset  och många, många andra fantastiska miljöer för lärande.
  • Det tar tid att hitta var man hämtar pennor, kopierar, letar Mattespel, hämtar kartor, var det är viktigt att befinna sig när man är rastvärd, vem som har ansvar för kaffet mm alla dessa praktiska saker som man vill ska fungera utan mankemang.

Digitala föräldrar

Häromdagen åkte jag förbi mina föräldrar, dels för att mamma vill att jag skulle hjälpa henne med hennes dator och dels för att jag ville få lite eftermiddagsfika. När jag kom in genom dörren stod mamma i köket och bakade lussekatter – ett nytt recept som hon ville pröva efter att ha sett Maud på Go´kväll baka lussekatter kvällen innan. På köksbordet låg utskrivna recept som mamma skrivit ut från SVT:s hemsida.

I vardagsrummet satt pappa under tiden och läste en Kurt Wallander-deckare på sin Ipad. Efter att ha fått ge upp läsningen av skönlitteratur i bokform p g a gula fläcken-sjukan så kan han nu läsa böcker på sin inköpta Ipad genom att han kan zooma texten samt ändra kontrast. Det enda som grämer honom är att man måste vänta ett tag innan nypublicerade böcker kommer i e-format samt att han endast får låna 1 e-bok/vecka från bibliotek Värmland.

Det här är väl inget att skriva om, tycker ni läsare, att föräldrar använder digitala verktyg är väl ganska vanligt. Men till saken hör att min mamma är 88 år och pappa blir det om några månader. De har inte mött datorer i sitt yrkesverksamma liv, båda som lärare, men har tagit till sig den digitala tekniken på äldre dagar.

Jag, och deras barnbarn, är ”backup” när det krånglar.  Båda två är rädda för att göra fel, trycka på fel knapp så att något blir tokigt. Därför måste jag hälsa på ibland och uppdatera antivirusprogrammet när datorn varnar att den inte är skyddad, när pappa inte hittar ”boken” i Ipaden för att han han kommit åt andra appar och inte hittar tillbaka mm. ”Det är kackerlackor i den”, utbrister han! Men vi hjälper dem så gärna och är egentligen rätt så imponerade och stolta över deras nyfikenhet och förmåga att se de möjligheter den digitala tekniken erbjuder dem. Samt den glädje de kan ha av tekniken i vardagen.

Ibland funderar jag om man skulle kunna koppla äldre och yngre i någon form av digitalt arbete/projekt? Ha elever som backup och informatörer? Elever som lär ut? Elever som spelar in enkla informationsfilmer över t ex hur man lånar e-böcker i en steg-för steg instruktion? Ha elever som mottagare för en e-mailkonversation med någon äldre? En grupp elever med ett äldreboende? Jag låter funderingarna mogna….

 

Stora barn är som små barn

Morgonens uppgift för Industritrean i naturkunskap var att ladda hem appen SocrativeStudent för jag ville pröva hur responssystemet fungerar som litet” förhör” på begrepp i ekologi. Efter att appen laddats ned så satte vi igång med de 10 frågor jag förberett i ett sk ”quiz”.

”Det här är ju görsköj!” ”En gång till” ”Kan vi inte börja med sånt här varje lektion?” var några av de kommentarer som hördes efter frågerundan, så vi körde ett s k ”Space race”, dvs en lagtävling där det gäller att svara rätt och fort på samma frågor. Efteråt fick eleverna se rapporten, som man kan ladda ned, och där man ser svarsfrekvens samt antal rätta/felaktiga svar. Utifrån rapportens resultat kunde eleverna se att de haft en högre svarsfrekvens andra gången och att de därmed tränat begreppen på ett lekfullt sätt.

På eftermiddagen använde jag samma koncept med Vårdtrean och med samma resultat – positiva, engagerade och glada elever. Samtidigt tänker jag i mitt sinne att egentligen skulle jag kunna ha gjort samma typ av ”förhör” på en stencil med flervalsalternativ  1, X, 2 på frågorna. Nu gör vi uppgiften med digitala verktyg samt att de använder sin egen mobiltelefon och då blir uppgiften mer engagerande. Varför kan man ju fundera över?

”Så här kommer undervisning vara i framtiden – med mobilerna”, hörde jag en elev kommentera aktiviteten. Kanske är det ett framtida scenario i lärandet – att de använder den digitala tekniken de är vana vid och förtrogna med – BYOD (Bring your own device).

Nåväl,  ytterligare ett resultat var en ganska nöjd lärare som tänker att det egentligen inte är så stor skillnad mellan stora och små barn!

DSC_0038

Rundtur och funderingar

Efter en rundtur på andra deltagares bloggar i det Digitala skollyftet så slås jag av den kreativitet och exempel på medveten användning av digitala verktyg i undervisningen som jag upptäcker. Tänk vilken kunskap och erfarenhet vi har tillsammans och hur vi delar den gladeligen mellan oss! Det här kan man kalla kollegial skolutveckling av stora mått!

Jag närmar mig min sista termin på speciallärarprogrammmet och förberedelserna inför uppsatsen har påbörjats i o m pågående kurs. Min stora önskan är att få möjlighet att skriva om hur digitala verktyg används i, framförallt, specialundervisningen och då med inriktning matematik.  Problemformuleringen skulle kunna bli något åt det här hållet:

  • Hur arbetar speciallärare med digitala verktyg i arbetet med elever som har behov av särskilt stöd?
  • Hur arbetar speciallärare med digitala verktyg på skolor där man t ex har en-till-en? Blir arbetet annorlunda gentemot skolor som inte har en-till-en? Påverkar arbetssättet med en-till-en andelen elever som har behov av särskilt stöd i matematik?

Ni förstår säkert andemeningen i problemformuleringarna  som inte är fastställda) och jag söker därför med ljus och lykta efter enskilda lärare och/eller skolor som kunde tänkas vara lämpliga att studera. Med dagens teknik är ju inte avstånd något större problem för t ex intervjuer. Tips mottages tacksamt!

Jag byter modell!

Efter flera års längtan så bestämde jag mig slutligen – nu ska jag äga och köra en Saab 900 cab – den äldre modellen. Med lite sorg i hjärtat sålde jag min opalgröna V4:a och inhandlade denna amassadörblåa Saab 900 TurboS cab, årsmodell 1992. Man är väl ganska knasig som köper en cab i oktober?
Ett nytt dilemmaperspektiv öppnade sig dock i och med inköpet – ska man ta cabben eller mc:n när det är fint väder?

Saab 900 TurboS cab - 92
Saab 900 TurboS cab – 92