Kategoriarkiv: Skola

Skolutveckling – hur gör man?

Skolutveckling handlar hela tiden om viljan att förändra verksamheten för att förbättra för eleverna, dvs vårt egentliga uppdrag. ” Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden”(Lgr11) – att främja kunskap men också att fostra eleven till samhällsmedborgare. För att kunna utveckla verksamheten så behöver vi analysera vad vi håller på med och utifrån en korrekt analys sätta in åtgärder. En analys som bara konstaterar vissa antaganden, t ex att pojkar har lägre betyg än flickor, gör ingen skillnad. Analysen måste resultera i konkreta åtgärder!

Min erfarenhet är att vi pedagoger inte äger själva utvärderingen och analysen av resultaten, utan att vi pliktskyldigast utvärderar läsåret i juni utifrån direktiv som kommer från centralt håll. Jag är inte ens säker på att vi pedagoger vet hur en bra utvärdering ser ut. Vi pratar om formativ bedömning med våra elever, men glömmer oss själva. Rektor/skolledning bör vara tydliga och ge oss exempel på bra analyser, halvbra och de som inte utvecklar verksamheten för att vi pedagoger ska förstå hur en bra utvecklande analys och tolkning av verksamheten kan se ut. Formativ bedömning i praktiken!

En ytterligare aspekt på skolutveckling är vikten av att personalen inser behovet av en insats/åtgärd/kompetensutbildning. Saknar man förståelse och ser inte behovet av en insats, t ex Läslyftet, så kommer man inte att förändra sin undervisning utan pliktskyldigt delta på möten eftersom man är ålagd att delta. Skolledningen måste vara mycket tydlig i initialskedet med att påvisa behovet av insatsen/utbildningen/projektet! Helst bör insatsen svara mot en behov som utkristalliserats från den gemensamma analysen. Inför detta läsår har Läroplanen reviderats med skrivningar om digital kompetens som ska vara implementerat 2018/2019. Hur arbetar vi med att få all personal att inse behovet av att arbeta med datalogiskt tänkande i alla ämnen? Hur ska vi fortbilda pedagogerna inom ämnet? Vad är pedagogernas behov?

Inspiration till inlägget kom från podden Skolspanarna, avsnitt 113 Digitalisering del 1 samt avsnitt 116, Digitalisering del 4. Kan rekommenderas!

Skolutveckling

Skolutveckling – att utveckla skolan mot framtiden, högre måluppfyllelse, ökad trivsel hos elever och personal, god digital kompetens hos både elever och personal, ja, det finns oändligt mycket man kan utveckla! Att få en hållbar skola innebär inte en statisk skola, utan att man hela tiden anpassar och förändrar utefter de behov som uppstår, både på kort sikt men framförallt i ett längre perspektiv. Man har en vision att nå, men det viktigaste händer på vägen mot målet och under tiden flyttas visionen ännu längre fram.

”Skolutveckling borde handla om förändrat lärarbeteende för elevernas bästa” twittrar Oscar Semb (260815), eller kanske ”ett förändrat beteende hos yrkesverksamma i skolan”. Idag upplevs skolan som en ”pedagogisk ideologisk vindrutetorkare” (uttryck snott av samme Oscar). Å ena gången ska man köra ”The grej of the day” och nästa gång är det ämnesövergripande teman eller kodning som gäller. Jag tror att ett flertal av vi pedagoger hämtar ideér och material i den delandekultur som finns på sociala medier, t ex i olika grupperna på FaceBook, lektion.se m fl. Inget om det det – jag personligen gillar verkligen inställningen att ”sharing is caring” –  men upplever samtidigt att det många gånger blir engångslektioner, tips och inte inkluderat i en tydlig långsiktig planering. Allt som delas på nätet är inte bra!

Skolutveckling är både individuell och kollegial. Tillsammans når vi längre än att vi jobbar enskilt i det tysta, tillsammans når varje individ i sin proximala utvecklingszon (om vi använder Vygotskijs begrepp). Precis som eleverna lär sig och utvecklar i ett sociokulturellt perspektiv, så lär vi oss pedagoger oss också. Vi måste ha motivation och en insikt om att vilja utveckla, förändra vårt möte med eleven. För det är ju egentligen just det det handlar om – mötet med eleven. Vi måste utveckla oss, individuellt och kollegialt, i hur vi möter, och bemöter,  eleven i hans lärande. Vi måste reflektera, utvärdera vår undervisning och förändra den utifrån elevernas behov. Det är alltid elevernas behov som styr lärandet.

Det är en svår roll att leda skolutveckling. Hur får man legitimitet som person i samtal med andra? Hur når jag fram med mitt budskap? Hur får jag i stånd en förändring? Hur bemöter jag en kollega i ett samtal som ska leda framåt? Hur kan jag få någon annan person att komma till insikt att det behövs en förändring på något sätt? Hur påverkar jag, och motiverar, en kollega till förändring? Hur gör jag?

 

Viljan att vilja förändra något

De flesta människor gör sin röst hörd och diskuterar livligt hur skolan ska förändras. Men det är lärarna på den egna skolan som måste stå för en personlig förändring. Den viljan är inte alltid så stark eller t o m saknas den helt. Att bedriva skolutveckling handlar om att utmana andra i deras tankar och synsätt, ställa svåra och problematiska frågor som tvingar till eftertanke och reflektion,  att ifrågasätta som ett medel för att skapa insikt och kunna visa vägar som leder framåt.

Jag vill förändra och utveckla elevernas lärande. De är de viktigaste i skolan och det är deras behov jag sätter främst. Jag vill utveckla hela skolan och ge eleverna en utbildning i tiden. Jag vill, därför är jag ibland obekväm med mina frågor.

Saab 92, Båstnäs bilskrot
Saab 92, Båstnäs bilskrot

Nystart

Imorgon börjar jag ett nytt jobb i en ny kommun med nya medarbetare och kollegor samt nya elever i nya lokaler (för mig nya men för övrigt är lokalerna inte så nya…). Det blir den 6:e kommunen jag arbetar i, den 13:nde skolan jag ska lära känna och den 15:e gången jag byter arbetsplats under mina 35 år som lärare. Spännande, men samtidigt lite nervöst och pirrigt.

 

Utläst, men snart omläst

Timperleys bok kommer inte att bli bortglömd i bokhyllan, utan den kommer att vara en inspirationskälla och återkomnas till flitigt i arbetet med skolutveckling. Under läsningen, som tagit tid, har den väckt många tankar och funderingar på hur mitt lärarliv varit samt vad det skulle kunna bli. Hur kan jag bidra till en lärande organisation i en lärande skola?

Varje kapitel i boken avslutas med en matris där man ska reflektera över sin egen situation, hamnar du på grundnivå, utvecklad eller integrerad nivå? Dessa matriser kan vara en utmärkt start i ett förändringsarbete där jag, som lärare, får reflektera över min egen roll i sammanhanget. Tyvärr hamnade jag oftast på grundnivå…men samtidigt får jag många infallsvinklar över hur det skulle kunna vara i en professionellt lärande gemenskap. Timperley avslutar boken med ett resonemang över hur man håller processen levande. Ett ord, som används ofta i debatt och diskussioner, är hållbarhet.

1. Är hållbarhet underhåll eller förbättringar? Är man nöjd med status quo eller behöver man lära sig mer? Hållbarhet är fortsatta förändringar av elevresultaten och undervisningsmetoderna i återkommande undersökande cykler av resultat och metoder.

2. Vilket fokus har förbättringarna och hur mäter vi dem? Vi mäter hela tiden gentemot eleverna, deras engagemang, resultat och välbefinnande. Även om vi arbetar med ett specifikt undervisningsmoment, t ex hur eleverna läser sakprosa, så påverkar det arbetet även övriga faktorer. Man ska även vara uppmärksam på negativa förändringar så att inte förbättringar inom ett visst område ger problem på ett annat.

3. Det handlar om ett pågående lärande, man blir aldrig färdig eller fullärd. En professionell lärare vet när hen behöver hjälp och vet när, var och vem de ska be om hjälp från. Då är det av vikt att man upprätthåller och utvecklar goda relationer med dem som har expertkunskaper inom ett specifikt område.

Timperley beskriver ett sammanhängande lärandesystem genom att utveckla struktur och system för återkommande undersökningar och därmed fördjupa, och bredda,  sina kunskaper till nya områden. Detta måste bli en del av skolans organisatoriska rutiner! Hela tiden har man målet i fokus – elevernas resultat, engagemang och välbefinnande ska förbättras!

Vem väljer jag som nästa läsning?
Vem väljer jag som nästa läsning?

Lärande ledare

Vilken typ av ledarskap påverkar elevernas resultat i positiv mening? Robinsson (2009) kom fram till fem olika ledningsdimensioner som kan kopplas till positiva elevresultat varav 4 hade måttlig inverkan medan det femte hade dubbelt så stor inverkan.

  • formulera mål och förväntningar
  • använda resurserna strategiskt
  • samordna och utvärdera undervisningen och läroplanen
  • lugn och stimulerande miljö
  • främja och delta i lärarnas lärande och utveckling = dubbelt effekt!

En skolledare som påverkar vad lärarna lär sig inverkar alltså på elevernas lärande! Det gäller att skapa situationer där lärare ges möjligheten att tillägna sig kunskap om undervisningsmetoder som gör skillnad för eleverna – skapa lärande skolmiljöer! En metod är att ha evidensbaserade samtal där skolledaren har dokumenterat och använde relevanta bevis i samtalet tillsammans med ett respektfullt förhållningssätt gentemot lärarna. Det handlar om att bygga teori och praktik samtidigt

En metod är att använda sig av PoP – problems of practise, dvs praktiska problem. Varje lärare tar med sig ett praktiskt problem till mötet. Problemet, gällande 1-2 elever,  är noggrant dokumenterat och ev diagnosticerat samt med en beskrivning av vilka undervisningsmetoder läraren använt. Vilka undervisningsmetoder har du använt för att lösa elevens problem? Den frågan väckte diskussioner och gav flera infallsvinklar på att hitta en lösning.

Referens:

Robinsson V; Höhepa, M; Lloyd, C. (2009). School leadarship and student outcomes. Wellington, Ministry of Education

Nya möjligheter?

Att blogga efter varje kapitel är en fungerande metod för mig när jag läser facklitteratur. Jag tvingas sammanfatta kapitlet, läsa över de meningar jag strykit under i boken igen, fundera och koppla innehållet till min verklighet – allt i ett personligt lärande! Nu tar jag nästa kapitel som behandlar ämnet om eleverna fått nya möjligheter.

IMG_2227

Det stora målet med lärande lärare är att förändra undervisningsmetoderna på ett sådant sätt att det gör skillnad för eleverna, i positiv betraktelse. Någonstans måste man kontrollera att lärarnas deltagande verkligen påverkar undervisningen. Kontrollen innebär att ta reda på vad som har förändrats i elevernas lärandemiljöer och i resultaten kopplat till det behov som var utgångspunkten från start. Detta fördjupar det professionella lärandet då man undersöker de praktiska undervisningsmetoderna i ett syfte att genomföra ytterligare förändringar.

Dylan Willian m fl har betecknat de oförutsägbara effekter olika undervisningsinsatser kan få på elevernas lärande med begreppet ”The Black Box” . Det är inte säkert att det finns en koppling mellan undervisningsinsatsen och elevernas lärande, utan lärandet kan bero på hur eleverna tolkar och använder sin förkunskap och sina färdigheter samt deras motivation inför uppgiften. Det finns två svarta lådor – elevernas och lärarnas. Hur tolkar lärarna sin kunskap och de färdigheter de tar till sig genom arbetet med lärares lärande? När man prövar något i praktiken, och kontrollerar om eleverna reagerar annorlunda, fördjupar man sitt lärande och utvecklar ett metakognitivt lärande. En bra metod för att kontrollera elevernas reaktion är att observera och sedan samtala om vad man sett i arbetslaget.

  • Vilka kunskaper och färdigheter behöver vi?
  • Hur har vårt nya agerande påverkat resultatet?
  • Vad ska vi arbeta vidare med respektive sluta med?
  • Vilka nya utmaningar har blivit synliga och hur ska vi lära oss hantera dem?
  • Vilka bevis har vi att det skett en förändring?

Lärares lärande

Det professionella lärandet baseras på  elevernas, och lärarnas, verkliga behov efter den information och bedömningar man samlat in. Observera att det inte enbart är elevernas behov utan även det som lärarna har behov av att lära sig.  Hur skiftar vi fokus från bedömning för återkoppling till elever till bedömning för återkoppling till lärare på ett systematiskt sätt? Ett sätt är att börja  med att fundera på vad du som lärare gör som redan är bra och hur eleverna reagerar. Hur ser kopplingen ut mellan din undervisning och elevernas kunskapsresultat? I detta läge är det oerhört viktigt att ha tillgång till relevanta data och information för att öka processens trovärdighet samt dra rätta slutsatser. I Fb-gruppen ”Helen Timperley i svensk skola” diskuteras, och delas, exempel och ideér på hur ett systematisk kvalitetsarbete med bedömingsunderlag kan organiseras i lärcykler.

Ibland har man behov av expertkunskap inom något område. Om ett arbetslag t ex  finner att eleverna har svårt att ta till sig och förstå sakprosa så måste lärarna finna expertkunskap för att utveckla sin egen kunskap inom området. Lärarna söker medvetet kurser eller litteratur för att utveckla sina kunskaper och färdigheter – motiverade och engagerade! Undervisningen kan bättre anpassas till de behov eleverna har när lärarna har kunskap om lärandeinnehållet och därmed har insikt över vad eleverna redan vet och kan göra, samt vilka missuppfattningar som finns. Alltså är ämnes-, bedömnings- och pedagogisk kunskap integrerade med varandra och samverkar.

Vad krävs då för att nå hit? Jo, möjligheterna till lärares professionella lärande måste fokusera på att förbättra engagemanget, lärandet och välbefinnandet samt en öppenhet och tydlighet som finns när det gäller förändring och lärande. Lärarna måste få stöd i form av relevanta möjligheter till lärande i specifika problem som bygger på den lokala situationen. Stöd i form av tid, expertkunskap, struktur över förväntningar, tid för reflektion och samtal tillsammans.

Extra läsning:

Framgångsrik undervisning

Helen Timperley modell

Stöd för lägesbedömning, Skolverket

Intervju med Lydia Folke, rektor

Intervju med Helen Timperley från Pedagog Sthlm – film

Elevernas behov

Ett mål är alltid att förbättra elevernas resultat med avseende på lärande, engagemang och välbefinnande. För att kunna göra det så måste jag veta elevernas behov – just för denna specifika grupp elever i ett specifikt ämne/förmåga. Det handlar om att samla in information om eleverna för att förändra min undervisning!

Det finns en risk att det blir en konflikt mellan lärares befintliga övertygelser och de som ligger till grund för det professionella lärandets processer. Med det menas att lärare bara ändrar lite på ytan då de tror att de metoder de redan använder liknar de nya idéerna mer än vad de gör. Lärare bara finjusterar sin undervisning i stället för att göra en genomgripande förändring – ”överassimilering”.  Därför är det viktigt att lyfta fram lärares nuvarande tankar om bedömning, dess syften och hur man använder den. Det är också viktigt att det som bedöms har kopplingar till de resultat som är viktiga. Risken finns att man bedömer sådant som är lätt att bedöma istället för att bedöma det som är värdefullt! Hur ofta anger inte lärare enbart poäng på t e x ett matteprov i stället för att se vilka kunskaper och förmågor elever har och vad som behövs arbetas mer med?

Finns det då bevis om bedömning om elevernas lärande, engagemang och välbefinnande som kan användas för det professionella lärandet? Ändamålsenliga bedömingar där lärare kan få fram den information de behöver är viktigt samt att de uppfyller krav på giltighet och tillförlitlighet (realibilitet och validitet). Vilket bedömingsverktyg man använder beror på frågeställningen, tidpunkten och elevgrupp. Olika verktyg finns, t ex normrelaterade bedömingar ( t ex nationella prov, läskunnighetsdiagnoser typ DLS, etc), Skolverkets bedömingsstöd med specifika uppgifter,  men även observationer och samtal kan ge värdefull information. Lärare måste finna olika källor för att få en tillräcklig mängd underlag för analys, tolkning och beslut.

11201111_10153057789998600_3594928120022202319_n

Jag räknar aldrig ut någon genomsnittspoäng eller liknande på prov och diagnoser. Varför inte? Risk finns att genomsnittet döljer variationerna. Ett gäng duktiga elever höjer genomsnittet vilket medför att de elever som kämpar ”på botten” försvinner i statistiken. Majoritetens förbättrings kan dölja minoritetens! Det kan t o m vara att några elever inte alls förbättrar sitt lärande utan går bakåt, men statistiken visar att genomsnittet ökar.

När du väl har informationen så ska den analyseras och tolkas. Skilj på dessa bägge! Tolkning handlar om att ge informationen form, organisera den och fundera över vad den kan betyda. Detta sker mera i återkommande cykler. Då behöver man ofta få mer information, göra olika typer av analyser, för att få fram svaret på frågeställningen. Vi gör data begripliga med en tolkningsprocess där vi omvandlar data till information och insikter. Lärares lärande medför att ständigt söka efter ny information för att bekräfta eller vederlägga personliga valda teorier i den vardagliga undervisningen. Gör det till en vana! Diskutera med dina kollegor och få fler tolkningar av informationen.

För att kunna samla information behöver jag som lärare ha goda relationer med mina elever och kollegor. Det är också viktigt att få bli utmanad i mina personliga tankar för att få insikt om de teorier jag bär på. I lärande samtal inom lärarkollektivet bidrar de till att klargöra för mig vilka konsekvenser mina antaganden har för undervisningen och lärandet.  Därför behövs ett lärarlag, ett kollektiv, som har ett tillåtande och öppet diskussionsklimat samt även kan utmana varandra.

Fundera på om den elevbedömingsinformation ni samlar in används för att bedöma elevernas förmågor eller kopplas den till konsekvenser för undervisningen? Använder ni ett enda, eller flera, bedömningsverktyg? Hur vet vi att vi vet? Läraren måste äga processen  för analys för att kunna utmana sina egna pedagogiska övertygelser!

Det professionella lärandet

Äntligen ger jag mig själv tid för att läsa Helen Timperleys bok om de inneboende krafter i det professionella lärandet. Många tankar väcks, ”så här ska det ju vara för att skolutveckling ska ske”, vikten av att skolledaren är en aktiv deltagare/ledare, bedömning och utvärdering av elevresultat…ja, listan kan göras lång.

Timperley beskrivet professionellt lärande med ord som lärarlaget, samarbete och eleven i fokus. Tillsammans med skolledare utvecklar man ett samarbete som består av undersökande och kunskapsbildande cykler med elevernas lärande i fokus. Lärarna behöver utveckla sin expertkunskap för att anpassa undervisningen till de elever man för tillfället har ansvaret för. Med det menas att läraren behöver använda den pedagogiska kunskapen i relation till ett specifikt innehåll och till specifika elever i just den tillfälliga undervisningen. Man kan inte lära sig en metod och tro att den fungerar oavsett elevgrupp och innehåll.

Cyklerna innebär att man kontollerar att de förändringar som lärare genomför är effektiva, dvs elevernas resultat i förhållande till målen diskuteras. Det viktigaste är på vilket sätt eleverna lär sig och hur jag, som pedagog, anpassar undervisningen till just dessa elever. Det handlar om lärares lärande om sina elever – det är den processen TImperley vill åt. Hon menar att lärare utvecklar egna teorier under sitt yrkesliv om hur elever lär sig och därmed hur undervisningen bör vara. De teorierna blir personliga, inte vetenskapliga, och de granskas inte av någon annan. Lärarna motiverar sina teorier genom erfarenheter i praktiken samt ibland vad som anses vara ”inne”, eller ”ute”, i skilda situationer. Jag kommer att tänka på ”En läsande klass” som är/var en populär metod hösten 2014 och fortsatta hela läsåret 14/15. Den är/var just bara en metod med färdiga lektionsplaneringar klara att följa för varje årskurs utan hänsyn till elevgrupp eller undervisningstillfälle.

Vad är då ett professionellt lärande och hur kan den bli  effektiv? Den första insikten är hur läraren ser på sina elever. Har eleven en medfödd intelligensnivå eller anser man att intelligens är något som man lär sig?  Är eleven redan dömd innan undervisningen startar p g a hemförhållanden, syskonskap etc? En lärare som aktivt odlar nya typer av intelligens – hos sig själv och hos sina elever – har förutsättningar att lyckas bra med sina elever i undervisningen. Ett engagemang av både känslomässig och kognitiv karaktär från lärarens sida krävs för att utveckla ett professionellt lärande. Läraren måste vara en aktiv deltagare i förändringsprocessen.

För att uppnå förändring och skolutveckling måste man hela tiden kontrollera hur effektiva de förändringar man genomför är. Ett kontinuerligt system, cykler,  för kontroll av förändringarnas effektivitet behövs där man identifierar vad man tror leder till vad och testar om allas ansträngningar drar åt samma riktning. Man kan inte fokusera på insatser och resultat som ligger långt fram i tiden, utan analysera och utvärdera dem när de äger rum.

Larry Cuban (1994) sammanfattade för längs sedan de effekter professionell utveckling – jämför med professionellt lärande – påverkat undervisningen:

” Orkanvindar blåser över havet och rivet upp 6 meter höga vågar; ett par meter under ytan virvlar vattenmassorna oroligt, medan det på havsbotten är helt stilla”. 

Professionell utveckling handlar om att den enskilda läraren utveckling genom att delta på kompetensutveckling, studiedagar, introducera nya läroplaner, tekniska verktyg etc men även politiska direktiv. Mycket pengar satsas på professionell utveckling av lärare med förväntan att målen ska höjas och resultaten bli bättre. Tyvärr ser vi inte att dessa insatser lett till att målen höjts eller att elevernas engagemang och lärande förbättrats. Nej, istället handlar det om att gå till professionellt lärande, att sätta eleverna i centrum, fokus på nödvändiga kunskaper och färdigheter, systematiska undersökningar av metodernas effektivitet samt en tydlighet över vilka teorier man utgår från och engagera alla lärare!

Källförteckning:

Cuban, L.(1994). How teacher taugth: constancy and change i American classroom 1890 – 1980. New York. Teachers college press

Timperley, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund, Studentlitteratur

Sommarläsning
Sommarläsning