Kategoriarkiv: #digiskol

Fördjupning klar!

Men en skön känsla tryckte jag på knappen ”lämna in” och därmed har jag färdigställt den sista uppgiften i kursen Digitalt berättande och kreativitet. För intresserade finns den tillgänglig på den öppna lärresursen Learnify under namnet Kodning för åk 4 – 6.

Precis som namnet anger så är det kodning för mellanstadieelever jag har fördjupat mig i, både  i praktiken och i teorin. Jag har utvecklat min egen digitala kompetens tillsammans med eleverna i utforskandet av Google Apps, Classroom och programmeringsverktyget Scratch. När man ändå lägger ned så mycket tid på ett arbete i en kurs så känns det angeläget att den pedagogiska planeringen kommer till praktisk nytta. Det har det gjort med besked!

I arbetet har jag beskrivit hur jag arbetat med mina elever i en åk 6 och vilka digitala resurser jag använt i praktiken. Till den pedagogiska planeringen finns en ”lärarhandledning” med kommentarer till arbetet. Ni får gärna vidareutveckla och förändra planeringen efter era egna förutsättningar. Ge mig gärna feedback, positiva och negativa, på planeringen. Tydligen har inte alla tillgång till Learnify så här finns min planering att ladda ned:  Ped planering Kodning:

Därmed avslutar jag denna kurs och inväntar ett efterlängtat sommarlov!

Out on a mission to become great
Out on a mission to become great av Kalexandersson, CC

Äntligen!

Äntligen får mina elever en möjlighet att få utveckla sina digitala kunskaper och färdigheter, för idag fick vi varsin Chromebook till klassen! Nu öppnas de möjligheter som jag har saknat här och som jag har haft i en annan lärmiljö. Vi har nämligen blivit en testklass i kommunen för att använda Chromebooks, både jag som pedagog och elevernas arbete ska utvärderas och hitta för- och nackdelar. Men det kommer endast att vara fördelar! Detta är ett litet steg för att få en likvärdig digital skola i vårt land, men för oss är det ett stort steg!

IMG_2029

Digital kompetens i en likvärdig skola?

Just nu läser jag olika texter om vad digital kompetens är för något. Jag ska skriva en egen reflektion över begreppet samt en egen tolkning. Så där är det väl med många begrepp man använder till vardags…man använder dem och menar någonting , men när man ska definiera det man menar så saknar man ord. Det finns mellanrum mellan orden och all betydelse man lägger in i ordet saknas. Vad menar vi egentligen med digital kompetens och hur skulle du förklara begreppet?

Digital kompetens ska våra elever lära sig i skolan. Styrdokumenten är tydliga på det sättet och i det centrala innehållet, samt betygskriterierna, finns den digitala förmåga beskriven. Ofta i ett produktivt syfte, t ex eleven ska kunna skriva en text på datorn, kunna söka information och vara källkritisk, producera musik digitalt o s v.

Att använda IT i skolarbetet är självklart för mig. Att eleverna ska få möjligheten att förvärva sig en digital kompetens för att kunna bli aktiva medborgare i ett demokratiskt land är väl självklart. Men hur ska man kunna ge alla elever den möjligheten när vi har 3 elevdatorer på hela skolan förutom de Ipads som är riktade till elever i behov av särskilt stöd. Hur ska vi kunna uppnå kraven som finns i Lgr11 när vi saknar de verktyg som krävs?

Saknad

Jag saknar min gamla skola! Nej, inte på det sättet att jag inte trivs där jag är nu, men jag saknar de digitala verktygen. Där hade vi en interaktiv tavla i varje klassrum. Alla elever hade en bärbar dator. Alla elevers datorer var utrustade med talsyntes, ordlista och de verktyg som ibland bara dyslexielever brukar ha tillgång till. Det jag egentligen vill säga att jag är frustrerad över den digitala olikheten det är mellan  skolor i Sverige.

Här, där jag arbetar nu, har vi en äldre Smartboard i ett klassrum. Den är så gammal att företaget inte längre uppdaterar drivrutiner för den tavlan för nyare operativsystem. Vilket då medför att den inte fungerar med min dator, trots att min dator är 3 år gammal! Vi har 4 Ipads på hela skolan samt på mellanstadiet har vi 5 bärbara datorer som eleverna kan använda. Problemet – som egentligen är positivt – är att vi är många som vill använda verktygen.

Men, jag känner mig begränsad i min undervisning av bristen på digitala verktyg. Det är så mycket jag vill undervisa om och låta eleverna vara kreativa i. Jag vill kunna vara spontan tillsammans med eleverna, inte bunden till att ha tillgång mellan kl 10 −11 på onsdag. Jag vill ge mina elever samma förutsättningar som eleverna i andra kommuner.

Kanske är det dags för en statlig styrning för likvärdigheten inom skolväsendet?

Digitala föräldrar

Häromdagen åkte jag förbi mina föräldrar, dels för att mamma vill att jag skulle hjälpa henne med hennes dator och dels för att jag ville få lite eftermiddagsfika. När jag kom in genom dörren stod mamma i köket och bakade lussekatter – ett nytt recept som hon ville pröva efter att ha sett Maud på Go´kväll baka lussekatter kvällen innan. På köksbordet låg utskrivna recept som mamma skrivit ut från SVT:s hemsida.

I vardagsrummet satt pappa under tiden och läste en Kurt Wallander-deckare på sin Ipad. Efter att ha fått ge upp läsningen av skönlitteratur i bokform p g a gula fläcken-sjukan så kan han nu läsa böcker på sin inköpta Ipad genom att han kan zooma texten samt ändra kontrast. Det enda som grämer honom är att man måste vänta ett tag innan nypublicerade böcker kommer i e-format samt att han endast får låna 1 e-bok/vecka från bibliotek Värmland.

Det här är väl inget att skriva om, tycker ni läsare, att föräldrar använder digitala verktyg är väl ganska vanligt. Men till saken hör att min mamma är 88 år och pappa blir det om några månader. De har inte mött datorer i sitt yrkesverksamma liv, båda som lärare, men har tagit till sig den digitala tekniken på äldre dagar.

Jag, och deras barnbarn, är ”backup” när det krånglar.  Båda två är rädda för att göra fel, trycka på fel knapp så att något blir tokigt. Därför måste jag hälsa på ibland och uppdatera antivirusprogrammet när datorn varnar att den inte är skyddad, när pappa inte hittar ”boken” i Ipaden för att han han kommit åt andra appar och inte hittar tillbaka mm. ”Det är kackerlackor i den”, utbrister han! Men vi hjälper dem så gärna och är egentligen rätt så imponerade och stolta över deras nyfikenhet och förmåga att se de möjligheter den digitala tekniken erbjuder dem. Samt den glädje de kan ha av tekniken i vardagen.

Ibland funderar jag om man skulle kunna koppla äldre och yngre i någon form av digitalt arbete/projekt? Ha elever som backup och informatörer? Elever som lär ut? Elever som spelar in enkla informationsfilmer över t ex hur man lånar e-böcker i en steg-för steg instruktion? Ha elever som mottagare för en e-mailkonversation med någon äldre? En grupp elever med ett äldreboende? Jag låter funderingarna mogna….

 

Stora barn är som små barn

Morgonens uppgift för Industritrean i naturkunskap var att ladda hem appen SocrativeStudent för jag ville pröva hur responssystemet fungerar som litet” förhör” på begrepp i ekologi. Efter att appen laddats ned så satte vi igång med de 10 frågor jag förberett i ett sk ”quiz”.

”Det här är ju görsköj!” ”En gång till” ”Kan vi inte börja med sånt här varje lektion?” var några av de kommentarer som hördes efter frågerundan, så vi körde ett s k ”Space race”, dvs en lagtävling där det gäller att svara rätt och fort på samma frågor. Efteråt fick eleverna se rapporten, som man kan ladda ned, och där man ser svarsfrekvens samt antal rätta/felaktiga svar. Utifrån rapportens resultat kunde eleverna se att de haft en högre svarsfrekvens andra gången och att de därmed tränat begreppen på ett lekfullt sätt.

På eftermiddagen använde jag samma koncept med Vårdtrean och med samma resultat – positiva, engagerade och glada elever. Samtidigt tänker jag i mitt sinne att egentligen skulle jag kunna ha gjort samma typ av ”förhör” på en stencil med flervalsalternativ  1, X, 2 på frågorna. Nu gör vi uppgiften med digitala verktyg samt att de använder sin egen mobiltelefon och då blir uppgiften mer engagerande. Varför kan man ju fundera över?

”Så här kommer undervisning vara i framtiden – med mobilerna”, hörde jag en elev kommentera aktiviteten. Kanske är det ett framtida scenario i lärandet – att de använder den digitala tekniken de är vana vid och förtrogna med – BYOD (Bring your own device).

Nåväl,  ytterligare ett resultat var en ganska nöjd lärare som tänker att det egentligen inte är så stor skillnad mellan stora och små barn!

DSC_0038

Rundtur och funderingar

Efter en rundtur på andra deltagares bloggar i det Digitala skollyftet så slås jag av den kreativitet och exempel på medveten användning av digitala verktyg i undervisningen som jag upptäcker. Tänk vilken kunskap och erfarenhet vi har tillsammans och hur vi delar den gladeligen mellan oss! Det här kan man kalla kollegial skolutveckling av stora mått!

Jag närmar mig min sista termin på speciallärarprogrammmet och förberedelserna inför uppsatsen har påbörjats i o m pågående kurs. Min stora önskan är att få möjlighet att skriva om hur digitala verktyg används i, framförallt, specialundervisningen och då med inriktning matematik.  Problemformuleringen skulle kunna bli något åt det här hållet:

  • Hur arbetar speciallärare med digitala verktyg i arbetet med elever som har behov av särskilt stöd?
  • Hur arbetar speciallärare med digitala verktyg på skolor där man t ex har en-till-en? Blir arbetet annorlunda gentemot skolor som inte har en-till-en? Påverkar arbetssättet med en-till-en andelen elever som har behov av särskilt stöd i matematik?

Ni förstår säkert andemeningen i problemformuleringarna  som inte är fastställda) och jag söker därför med ljus och lykta efter enskilda lärare och/eller skolor som kunde tänkas vara lämpliga att studera. Med dagens teknik är ju inte avstånd något större problem för t ex intervjuer. Tips mottages tacksamt!

Informationsstress

Jag måste erkänna att jag blir aningen stressad över all information som sköljs över mig och som jag har svårt att värja mig mot. Jag vill läsa Origo, Datorn i Utbildningen, Pedagogiska magasinet i lugn och ro och reflektera över det jag läser. På Twitter får jag förslag på bra litteratur, hemsidor, länksamlingar o s v som jag vill upptäcka och undersöka. På ”att-göra-listan” finns att lära sig programmet GeoBra, Algodoo och SketchUp ordentligt för att kunna utnyttja dem i undervisningen – jag måste där hitta funktionerna som ger mig inspiration till lektioner!

DSC_0174

Samtidigt studerar jag på halvtid till speciallärare med allt vad det innebär i form av litteraturläsning, skrivande och fältuppgifter och jag har även en familj att ta hänsyn och umgås med och ett arbete som ska skötas. Ur detta kommer en stress över att tiden inte räcker för allt  jag vill lära mig och hela tiden kommer ny information som också lockar mig. När ska jag t ex sätta mig in i begreppet ”The Big 5” ordentligt? Eller finesserna i WordPress och Google Apps? Eller lyssna på poddar som Skolsnack och RAU?

Att kombinera olika aktiviteter kan vara ett sätt. Dagens stavgång med en pod i lurarna i stället för musik var ett bra alternativ. OK, jag missade naturens egna ljud med jag fick en stund IT-prat med #tänktanken som gav nya funderingar och fick mig att reflektera över mitt eget arbete.

Varje dag ska jag även kolla igenom några av alla de länkar jag samlat på mig och utvärdera dem. Platsen jag kommer att spara länkarna är Diigo efter ett tips på Twitter. Där kan man tagga länkar, gruppera och dela dem och läsa i nedkopplat läge på alla sina verktyg då tjänster sparas i ”molnet”. Det innebär att jag alltid bär med mig min länksamling oberoende om jag använder Ipaden, mobilen eller datorn. Det är bara de länkar jag anser användbara som kommer att hamna där, resten raderas. Dagens resultat är 2 st till Diigoo och 6 st i papperskorgen – ett resultat som känns bra! Nu börjar vägen mot målen i ”digiskol.

#Digiskol

Jag är deltagare i kursen #digiskol och just nu känner jag ett stort  behov av att få möjlighet att utveckla och fundera på vilka möjligheter de digitala verktygen kan tillföra skolan tillsammans med andra pedagoger .

Mina erfarenheter är rätt goda av arbete med digitala verktyg – jag har implenterat en-till-en i en klass på min gamla arbetsplats, deltagit i Webbstjärnan, geocachat med eleverna, Google Apps, filmat mm. dvs jag har prövat lite av varje. Men efter en flytt till annan kommun och därmed byte av arbetsplats(er) så finns inte samma möjligheter att arbeta med digitala verktyg. Dels beror det på brist på utrustning samt att mina arbetsuppgifter är annorlunda än vad jag helst vill arbeta med inom min behörighet. En viss frustation kan uppstå när man inte kan genomföra den undervisning man skulle vilja! Samtidigt känner jag att jag inte själv utvecklas som ”digital” pedagog så mycket som jag skulle önska. Jag har mycket tankar och idéer och fler samlar jag på mig genom mitt utvidgade kollegium på sociala medier.

Varje gång jag läser på Twitter, Facebook eller besöker andras bloggar, så hittar jag ofta tips på länkar, hemsidor, appar, program mm som jag vill spara. Det har nu blivit ganska många bokmärken i webbläsaren samt mail från mig själv på Twitter med länkhänvisningar. Mitt personliga kursmål för #digiskol är att skapa ordning och reda i alla dessa länkar så att jag snabbt kan finna det jag söker när jag behöver någon information. Det är dels rena ”pedagog”-länkar – alltså sådant som berör mig personligen, t ex tips på hur man redigerar filmer i IMovie. Dels är det ”skol-elev”-länkar, alltså sådant jag använder i undervisningen direkt med eleverna, t ex Matteva (matteträning på nätet)

Länkar

Skärmdump

SkärmdumpDå jag till sommaren är färdig speciallärare i matematik så finns det länkar till material och information som berör elever med särskilda behov. Det behöver också sorteras och ordnas.

Utifrån detta kaos av länkar jag samlat på mig idag, vill jag ordna en tydlig struktur och lättillgänglighet i materialet samt jag vill avsätta tid till att verkligen läsa innehållet och ta till mig den nya kunskap som jag en gång bokmärkt. Ska bokmärket vara kvar eller hamnar det i papperskorgen? Användbart eller inte?