Kategoriarkiv: 2it026

Ett verktyg i undervisningen /Jason kap 3

Hur kan man använda och koppla arbetet med digitala berättelser (eller förkortningen DST som Jason använder – Digital Storytelling) i undervisningen till kursplanemål redogörs  i detta kapitel. Jason utgår från 2 huvudpunkter i sin redogörelse:

  • Kunskapsmål i läroplan – innehållsmässiga, hanterandet av digital teknik och språkliga förmågor
  • LItteracitet  –  digital, konstnärlig och språklig utveckling

Jason utgår från kursplanemålen som finns i den amerikanska läroplanen, men man kan lätt översätta de kunskaper och färdigheter som eleven ska uppnå till liknande mål i Lgr11. I avsnittet om kursplanemålen i språk,  vilka är utvecklade av NCTE (the National Council of Teachers of English) samt IRA ( the International Reading Association), utgår Jason från att genom arbetet med DST kan man nå alla kursplanemål. Han påpekar återigen att konventionellt skrivande är nyckelkompetensen för att utveckla ny digital media. Den mest effektiva vägen för att lära sig ny media är att producera själv och för att utveckla sina färdigheter  och kunskaper så handlar det om en växelverkan mellan produktion och konsumtion. Till detta behövs en duktig pedagog som själv vågar utveckla sina pedagogik genom att möta de nya möjligheterna som en aktiv aktör.

Den andra huvudpunkten handlar om att utveckla litteracitet – läs- och skrivkunnighet. Idag betonas de mer sociala och kulturella aspekterna av begreppet vilket medför att det innefattar, förutom läs- och skrivaktiviteter, också berättande, symboler och bilder. Det blir en mix av språk och kommunikation.

Jason beskriver den utvecklade ”media litteracy”, DAOW,  i boken med fyra cirklar som växelverkar. Det är skrivandet, det muntliga, det konstnärliga/kreativiteten samt det digitala. På sin webbplats utvecklar han sina tankar och presenterar begreppet med en bild.

DAOW-4circles2

 

I Sverige finns inget liknade begrepp utan vi pratar med om ”det utvidgade textbegreppet” som återfinns i Lgr11 men som skrevs fram redan i Lpo94. Förutom det muntliga och skrivna innefattar begreppet även bild, film och ljud. Tankarna, som finns hos Jason i hans begrepp DAOW, känns igen i det utvidgade textbegreppet.

Jag har haft svårt att ta mig igenom kapitel 3 i boken, det blir ett lite Halleluja-moment när Jason framhåller DST som den nästan perfekta undervisningsmetoden för att nå alla kursplanemål. Han redovisar inte ett enda negativt argument eller påstående vilket får mig att tappa både lust och intresse för boken. Även hänvisningar till äldre källor, publicerade t ex 2001 och 1989, gör mig ifrågasättande då den digitala arenan är i ständig utveckling och förändring. Forskning kring hur digital teknik påverkar och används inom utbildning bör vara  av relativt nytt datum tänker jag.

Hoppas att kapitel 4,  ”Värdering och bedömning av digitala berättelser – möjligheter och utmaningar” , kommer att ge mig inspiration och kunskap.

 

Knackningen…

”The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door…”
 
Ordet man på engelska kan betyda både människa eller en man, karl. I min berättelse betyder det en karl. När man får dessa två meningar i uppgift kan man välja var man ska placera in sin ljudillustration kronologiskt; före, under och/eller efter händelsen. Jag har valt att introducera mannen, dvs före händelsen. Vad som sker sedan får ni fantisera om.
”Den sista mannen på jorden satt ensam i ett rum. Då knackade det på dörren…”
 
Den siste mannen på jorden kände sig ensam. Det hade han i och för sig alltid känt sig, endast omgiven av sin katt och de djur som fanns uppe på fjället och i skogen runt omkring hans lilla stuga. Det var ett liv som han själv hade valt när han var ung. Ett liv som gick ut på att leva enkelt,  hämta maten från naturen genom jakt, fiske och odling, inga medier som radio, TV eller telefon. Han hade avsagt sig kontakt med den stressade världen och byggt sig en stuga längst upp i norra delen av landet. Här hade han levt i snart 30 år. Visst, ibland kom någon människa förbi, de hade sett röken från stugan eller helt enkelt bara haft vägarna förbi. Inte hade han sökt kontakt med dem, men behövde de hjälp så hjälpte han dem så gott han kunde. Men nu var det länge sedan han hade sett en annan människa, han kom faktiskt inte på när förra gången var egentligen.
– Konstigt, tänkte han, tänk om hela mänskligheten är utrotad och jag är den enda kvar?
Men nu var det rejält dystert. Ute var det mörkt och kallt och om en stund skulle han vara tvungen att klä på sig för att hämta mer ved. Det var den sista veden som sprakade i spisen just nu och som gav ljus i det lilla rummet. För vilket gång i ordningen tog han upp boken han hade i knät och fortsatte läsa. Boken hade han läst ett otal gånger och därifrån hämtade han styrka och livsvisdom. Den var snart sönderläst.
– Kanske man skulle ta sig till någon affär för att få tag i en ny? tänkte han medan boken föll ned i knät igen.
Han satt stilla och lyssnade. Elden sprakade, någon gren skrapade mot huset och gungstolen knarrade.
Plötsligt knackar det på hans dörr! Fler knackningar, lite hårdare, mera bestämda.
Tankarna flyger i hans huvud. Vem är ute i det här vädret? Behöver de hjälp? Har de gått vilse?
Utan oro reser han sig upp och går mot dörren. Nu hörs knackningarna återigen, nästan uppfodrande.
– Ja, ja, jag kommer,
Han är strax framme vid dörren, tar av regeln och öppnar den…..
I mitt första förslag var det något annat som väntade utanför än vad jag har illustrerat. Det finns oändligt många vägar att utforma denna berättelse vilket gör den så intressant och engagerande.
Ljudillustrationen är gjord i Garageband på datorn då jag inte fann någon lösning för att kunna ladda ned ljudfiler på Ipaden. Jag sökte fria, gratis ljudfiler att ladda ned på nätet och de flesta hämtade jag från http://www.freesound.org/ samt http://www.dmeb.net/dveb/sounds.htm. Ett problem uppstod att några ljudfiler var i 8-bitars format och Garageband kunde inte använda dem. Det tog lite sökande innan jag lärde mig hur jag konverterade dem till AIFF-format och 16-bitar i iTunes. (Ändra i inställningar – importinställningar – till AIFF-format och 16-bitar). Därefter hade jag mycket roligt när jag satte ihop alla ljudfiler till min berättelse. Mersmak!

Allt kan hända i berättelsernas värld!

Digitala berättelser – definition och innehåll / Kap 2

Vad är en digital berättelser, eller engelskans ”Digital Story”? Ordet ”digital” refererar till dagens informationsålder med de tekniker/verktyg som erbjuds och ”story” är svårt att definiera då varje människa har sin tanke om vad som avses. Men digitala berättelser handlar om att kombinera de personliga digitala tekniker som är tillgängliga med en sammanhängande berättelse i någon form. I skolan finns det alltid ett mål utifrån gällande läroplan med digitala berättelser, förmågor som ska utvecklas och ett syfte med aktiviteten. Till skillnad från den privata sfären våra elever befinner sig i när de t ex spelar in filmer för YouTube för att t ex visa hur man bygger hus i Minecraft.

Ohler delar upp detta kapitel i boken i 3 delar. Innan dess så berättar han om hur han lägger upp en workshop med pedagoger och där ger många exempel på digitala berättelser. Upplägget känns bra och samma erfarenhet har jag när jag håller workshops om hur man kan arbeta med digitala verktyg i undervisningen. Alltså: bra att visa flera konkreta vardagsnära exempel!  Del 1 handlar om olika typer av berättelser, syfte och effekt. Del 2 tar upp berättelsens olika beståndsdelar samt del 3 behandlar själva produktionen. Hela tiden referar Ohler till de konkreta exempel han beskrivit innan vilket gör texten lättförståelig. Varje delmoment som behandlas i respektive kapitel illustreras med en linje där ytterligheterna beskrivs. Berättelsen kan ligga på vilken plats som helst på linjen, men viktigt är att reflektera över vad den befinner sig. Exempel:

〈————————————————————————〉

Emotionell, engagerande                                                 Objektiv, likgiltig

Jag kommer att redovisa de olika delarna för min egen skull. Jag memorerar bäst när jag får sammanfatta och strukturera det innehåll jag läser samt att det är något jag kommer att återkomma till i min skolvardag. Då finns mina egna ord lätt tillgängliga här för framtiden.

1: Berättelsetyp, syfte eller effekt i undervisningen

  • Tydlig essä, uppsats eller ett utmanande poem? Ett poem kräver mer av ”läsaren”.
  • Tydlig metafor (bild, uttryck) eller inte? Läraren kan koppla berättelsen till en tydlig genre, t ex en historisk person ska porträtteras.
  • Allsidig, tydlig förståelse eller inte? Kan andra relatera till berättelsen? Memorera innehållet – ger kunskap?
  • Berättelse eller rapport?  Föder berättelsen kreativt tänkande?
  • Passivt tittande, lyssnande eller aktivt? Föder berättelsen reflektion före, under och efter? Frågor, diskussion?
  • Personlig berättelse byggd på egna erfarenheter eller handlar den om något speciellt? Vad är innehållet?

2: Berättelsens beståndsdelar, karaktärsdrag

  • Vem talar i berättelsen? 1:a person eller 3:dje person? Spelar ingen roll egentligen bara elever/na når syftet och målet med uppgiften.
  • Känslomässigt engagerad eller likgiltighet, objektivitet?
  • Tydlig ton eller otydlig? Håller eleverna samma ton i berättelsen, t ex en humoristisk, eller är det en salig blandning? Att byta genre i en berättelse är svårt.
  • Innehållsfokus eller ej? Är innehållet i fokus i hela berättelsen? Ohler anser att det är viktigt att skrivandet ingår i arbetet med digitala berättelser för att hålla fokus på innehållet. Det håller jag med om med direkt erfarenhet från vardagen i en årskurs 6. När mina elever skulle pröva på att göra en podcast med ett historiskt innehåll så började de flesta, som tur är, med innehållet medan några få tog Ipaden och började med det digitala verktyget i stället. Resultatet? Ja, för dem blev det en trailer utan innehåll och för övriga blev det en rätt så bra produktion.
  • Musik kompletterar berättelsen eller distraherar? Pedagogen kan utmana eleverna att endast ha musik som ett komplement till berättarrösten.
  • Videoutförande eller stillbilder med berättarröst?
  • Kreativitet, originalitet eller inte? Egna idéer eller plagiat, lånat material eller idé?
  • Begränsad berättelse, ekonomiskt värderad eller inte? Tid har vi ont om i skolan och mycket ska hinnas med. Ohlers erfarenhet är att 2 – 4 minuters berättelser ger mest effekt för pengarna, dvs tiden som läggs ned. Pedagogen bör hjälpa elverna med att begränsa berättelsen med avseende på längd, antal bilder, antal olika medier o s v. Min erfarenhet säger samma sak – begränsa antal val för eleverna i yngre åldrar och vidga gränserna utefter grupp, erfarenhet och tillgång.

3. Produktion av berättelser

  • Låg produktionskostnad eller hög? Det tar alltför mycket tid att göra en högklassig produktion varav Ohlers motto är ”Good enough”! Låt inte perfektionismen bli en fiende till det som är bra!
  • Innehåller kunskap om ”mediernas grammatik” eller inte? Det här handlar om att ha kunskap om själva produktionen, vara bekant med, och behärska,  begrepp och företeelser i mediernas värld, t ex ord som närbild, bakgrundsbild, halvbild o s v. Se exempel här. Missar vi att utbilda våra elever i att kunna tolka och förstå den mediala världen – ger vi dem tillräckliga kunskaper för att utveckla den förmågan?
  • Tillgången på digitala verktyg. Tillgänglig enkel teknik eller otillgänglig hög?
  • Support, hjälp ingår i processen eller inte? Oftast hjälper eleverna varandra eller söker i forum på nätet svar på sina frågor.

Sociala medier och Internet har en stor betydelse när det gäller digitala berättelser i undervisningen. Idag finns en mängd fria verktyg att nyttja för produktionerna, en möjlighet för ett kolloborativt arbete där elever samarbetar, delar ideér o s v. Vidare är Internet en källa  för att utforska berättelser gjorda av andra samt en möjlighet att publicera och dela sina egna berättelser. Vi kan bara ana framtidens möjligheter, men en sak är säker: utan en bra berättelse så spelar det ingen roll hur kvalificerad teknik och digitala verktyg vi har. Det viktigaste är det jag vill berätta om!

I mitt huvud börjar tankarna fladdra. Hur bedömer vi en digital berättelse som eleverna producerat? I mediavärlden anses en engagerad emotionell berättelse ”bättre”, det är ett mått på hur bra t ex en film är. Men kan man överföra det mätesättet till undervisning?  En flashig berättelse med många effekter anses bättre än en med en enkel inramning? Eller? När, och vem,  ska ge eleverna utbildning av grundläggande IKT-färdigheter, det vill säga användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta nformation samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk? Alltså själva ”media grammatiken” – hanterandet? Återkommer när jag funderat lite till….

Ohler, Jason, B: (2013) Digital storytelling in the classroom. New media pathways to Literacy, Learning and Creativity. Corwin. Thousands Oaks, California

 

20 avslöjanden / Kap 1

Författaren Jason Ohler drar sina slutsatser och avslöjar sina ståndpunkter när det gäller ”digital storytelling in education”. Mycket kortfattat kan man sammanfatta hans tes att arbeta med digitalt berättande i undervisningen utvecklar de flesta förmågor hos eleverna. De blir motiverade, engagerade, reflekterande, organiserande, strukturerande m.m. samt arbetet utvecklar deras skrivande, läsförmåga, kreativitet, litteracitet o s v. Jason Ohler är en man som är uppfylld av de möjligheter som arbetet med ”digital storytelling” kan ge!

År 2000 skrev Jason Ohler en artikel i Educational Leadership Magazine om de 4R:en. För att bli litteral medborgare med den nya tekniken så behövs de 4 R:en. De är: reading, writing, arithmetic och art, dvs läsa, skriva, matematik och kreativitet. Art står för kunskap om bilder, tolka och skapa. Han återkommer ofta i boken till den digitala teknikens snabba utveckling under de sista 25 åren. Den digitala tekniken finns här redan och är något naturligt för våra elever jämfört med oss ”äldre”.

Begreppet digital kompetens användes aldrig i de läroplaner som har föregått dagens Läroplan för grundskolan  (Skolverket, 2011). I nuvarande läroplan Lgr11 finns den digitala kompetensen med i flera ämnen och man lyfter fram att eleverna ska lära sig använda informationsteknik och samtidigt utveckla sin förmåga till ett källkritiskt synsätt. ”Digital kompetens, informationssökning och källkritik utgör en del av det centrala innehållet i kursplanerna. Detta är övergripande kunskaper som eleverna ska tillskansa sig i de flesta ämnena” uttalar sig Skolverkets Anette Holmqvist (Holmqvist, 2011) när Lgr11 implementerades. Om digital kompetens jag skrivit i en annan kurs. Den hittar du här:  Uppgift 2.

Norge har tagit ett steg längre än Sverige då den anger IKT-kunskap som den femte basfärdigheten i läroplanen (Sentret för IKT i utdanningen, 2010). De övriga fyra är läsa, skriva, räkna och muntliga presentationer. Här tydliggör man att digital kompetens är en av de centrala basfärdigheterna för alla elever och man bygger upp en kunskapscenter som har i uppgift att stimulera ett bättre nyttjande av IKT i skolan samt att bidra till att elevernas lärande blir bättre.

Jason Ohler radar upp 20 ståndpunkter varför man ska arbeta med digital teknik, och framförallt berättande, i undervisningen baserade på hans egen erfarenhet som pedagog. Jag saknar kopplingen till aktuell forskning, hänvisningar och referenser.  Inget av det han påstår är för mig något nytt, utan egentligen ganska självklara utgångspunkter. Dock tar jag med mig  följande två citat:

”Story without digital works, but digital without story doesn’t!

”Focus on story first, technology second, and everything will fall into place

Digital kompetens innebär, för mig,  både kunskaper om tekniken och färdigheter i att kunna använda den. Till detta kommen en förmåga att utnyttja rätt verktyg vid rätt tillfälle. Samt, kanske det viktigaste, att läraren betyder oerhört mycket i att vägleda och guida eleverna i den digitala djungeln – kanske den viktigaste faktorn?

Källor:

Holmqvist, A: (2011) Ny läroplan lyfter den digitala kompetensen. Stiftelsen .Se  Hämtad 20140914 från https://www.iis.se/lar-dig-mer/arkiv/ny-laroplan-lyfter-den-digitala-kompetensen/

Ohler, Jason, B: (3013) Digital storytelling in the classroom. New media pathways to Literacy, Learning and Creativity. Corwin. Thousands Oaks, California

Ohler, Jason, B: (2000). Art became the next R. Hämtad 20150129 från http://www.jasonohler.com/projects/artnextr.cfm

Senter för IKT i utdanningen. (2010). IKT – framtiden starter nå. Hämtad 20150129 från http://www.youtube.com/watch?v=V5TfzdgnhBw

Skolverket. (2012). Läroplan för grundskolan. Stockholm

Digitala verktyg i klassrummet
Digitala verktyg i klassrummet

Försening

Jag har beställt kurslitteraturen till kursen Digitala berättelser från Adlibris och den är försenad! Vi måste vara många som vill läsa den boken. Just nu känner jag en frustation över att inte få komma igång med läsandet då vardagen kommer att pocka på med nationella prov mm i en årskurs 6. Min tidsplanering ryker!

I stället har jag börjat arbeta med ljudillustrationen och den ska produceras med hjälp av GarageBand på Ipaden. Det verktyget använder eleverna och då känns det naturligt att även jag nyttjar det. Uppgiften, alltså texten, var härligt inspirerande och gav mig idéer att nyttja samma uppgift med eleverna. Dels att få inspiration till sitt eget berättande, men samtidigt ett tillfälle att ge elverna mer kunskaper på de möjligheter det digitala verktyget kan ge i deras lärandeprocess. Vi får se vad det blir i praktiken!

Ofta återkommer jag till samma önskan att alla elever hade tillgång till ett eget digitalt verktyg i skolan, en-till-en, för att kunna ge dem den kunskap, stimulans, motivation, kreativitet osv i deras skolarbete. Dagens svenska skola är inte likvärdig när det gäller tillgången till digitala verktyg. Jag har gått från en skola där vi implementerade en-till-en fr o m årskurs 4 till den skola jag arbetar på idag. Där har vi 4 gamla laptops på hela mellanstadiet förutom de tre Ipads jag köpt in för specialpedagogiken. Likvärdig skola? Inte på långa vägar!

Digitalt berättande och kreativt lärande

Rubriken ovan handlar om den kursen jag ska läsa på distans i vår. Läs rubriken igen på detta inlägg som samtidigt är kursens titel – visst blir man nyfiken på innehållet och känner  inspirationen komma? Titeln lovar mycket…

Vad är digitalt berättande? Digitala berättelser i olika former samt användande av kreativa verktyg. Handlar det om enklare programmering, typ Scratch, där man kan berätta en händelse genom att få en figur att röra sig?

En uppgift i kursen är att dokumentera min egen lärandeprocess genom att blogga. Jag väljer att göra detta i min ordinarie blogg av flera orsaker. Dels känns det konstigt att starta en ny blogg som enbart behandlar innehållet i en kurs, den här bloggen finns ju redan och används som reflektionsverktyg för mina skolfunderingar. Jag hoppas att detta leder till en större insikt om digitala verktyg och hur man arbetar med dem samt att, för de som läser min blogg, kanske blir lite nyfikna på mina Saabar eller annat jag funderar över.

Båstnäs bilskrot
Båstnäs bilskrot