Timperleys bok kommer inte att bli bortglömd i bokhyllan, utan den kommer att vara en inspirationskälla och återkomnas till flitigt i arbetet med skolutveckling. Under läsningen, som tagit tid, har den väckt många tankar och funderingar på hur mitt lärarliv varit samt vad det skulle kunna bli. Hur kan jag bidra till en lärande organisation i en lärande skola?

Varje kapitel i boken avslutas med en matris där man ska reflektera över sin egen situation, hamnar du på grundnivå, utvecklad eller integrerad nivå? Dessa matriser kan vara en utmärkt start i ett förändringsarbete där jag, som lärare, får reflektera över min egen roll i sammanhanget. Tyvärr hamnade jag oftast på grundnivå…men samtidigt får jag många infallsvinklar över hur det skulle kunna vara i en professionellt lärande gemenskap. Timperley avslutar boken med ett resonemang över hur man håller processen levande. Ett ord, som används ofta i debatt och diskussioner, är hållbarhet.

1. Är hållbarhet underhåll eller förbättringar? Är man nöjd med status quo eller behöver man lära sig mer? Hållbarhet är fortsatta förändringar av elevresultaten och undervisningsmetoderna i återkommande undersökande cykler av resultat och metoder.

2. Vilket fokus har förbättringarna och hur mäter vi dem? Vi mäter hela tiden gentemot eleverna, deras engagemang, resultat och välbefinnande. Även om vi arbetar med ett specifikt undervisningsmoment, t ex hur eleverna läser sakprosa, så påverkar det arbetet även övriga faktorer. Man ska även vara uppmärksam på negativa förändringar så att inte förbättringar inom ett visst område ger problem på ett annat.

3. Det handlar om ett pågående lärande, man blir aldrig färdig eller fullärd. En professionell lärare vet när hen behöver hjälp och vet när, var och vem de ska be om hjälp från. Då är det av vikt att man upprätthåller och utvecklar goda relationer med dem som har expertkunskaper inom ett specifikt område.

Timperley beskriver ett sammanhängande lärandesystem genom att utveckla struktur och system för återkommande undersökningar och därmed fördjupa, och bredda,  sina kunskaper till nya områden. Detta måste bli en del av skolans organisatoriska rutiner! Hela tiden har man målet i fokus – elevernas resultat, engagemang och välbefinnande ska förbättras!

Vilken typ av ledarskap påverkar elevernas resultat i positiv mening? Robinsson (2009) kom fram till fem olika ledningsdimensioner som kan kopplas till positiva elevresultat varav 4 hade måttlig inverkan medan det femte hade dubbelt så stor inverkan.

• formulera mål och förväntningar
• använda resurserna strategiskt
• samordna och utvärdera undervisningen och läroplanen
• lugn och stimulerande miljö
• främja och delta i lärarnas lärande och utveckling = dubbelt effekt!

En skolledare som påverkar vad lärarna lär sig inverkar alltså på elevernas lärande! Det gäller att skapa situationer där lärare ges möjligheten att tillägna sig kunskap om undervisningsmetoder som gör skillnad för eleverna – skapa lärande skolmiljöer! En metod är att ha evidensbaserade samtal där skolledaren har dokumenterat och använde relevanta bevis i samtalet tillsammans med ett respektfullt förhållningssätt gentemot lärarna. Det handlar om att bygga teori och praktik samtidigt

En metod är att använda sig av PoP – problems of practise, dvs praktiska problem. Varje lärare tar med sig ett praktiskt problem till mötet. Problemet, gällande 1-2 elever,  är noggrant dokumenterat och ev diagnosticerat samt med en beskrivning av vilka undervisningsmetoder läraren använt. Vilka undervisningsmetoder har du använt för att lösa elevens problem? Den frågan väckte diskussioner och gav flera infallsvinklar på att hitta en lösning.

Referens:

Robinsson V; Höhepa, M; Lloyd, C. (2009). School leadarship and student outcomes. Wellington, Ministry of Education

Ett mål är alltid att förbättra elevernas resultat med avseende på lärande, engagemang och välbefinnande. För att kunna göra det så måste jag veta elevernas behov – just för denna specifika grupp elever i ett specifikt ämne/förmåga. Det handlar om att samla in information om eleverna för att förändra min undervisning!

Det finns en risk att det blir en konflikt mellan lärares befintliga övertygelser och de som ligger till grund för det professionella lärandets processer. Med det menas att lärare bara ändrar lite på ytan då de tror att de metoder de redan använder liknar de nya idéerna mer än vad de gör. Lärare bara finjusterar sin undervisning i stället för att göra en genomgripande förändring – ”överassimilering”.  Därför är det viktigt att lyfta fram lärares nuvarande tankar om bedömning, dess syften och hur man använder den. Det är också viktigt att det som bedöms har kopplingar till de resultat som är viktiga. Risken finns att man bedömer sådant som är lätt att bedöma istället för att bedöma det som är värdefullt! Hur ofta anger inte lärare enbart poäng på t e x ett matteprov i stället för att se vilka kunskaper och förmågor elever har och vad som behövs arbetas mer med?

Finns det då bevis om bedömning om elevernas lärande, engagemang och välbefinnande som kan användas för det professionella lärandet? Ändamålsenliga bedömingar där lärare kan få fram den information de behöver är viktigt samt att de uppfyller krav på giltighet och tillförlitlighet (realibilitet och validitet). Vilket bedömingsverktyg man använder beror på frågeställningen, tidpunkten och elevgrupp. Olika verktyg finns, t ex normrelaterade bedömingar ( t ex nationella prov, läskunnighetsdiagnoser typ DLS, etc), Skolverkets bedömingsstöd med specifika uppgifter,  men även observationer och samtal kan ge värdefull information. Lärare måste finna olika källor för att få en tillräcklig mängd underlag för analys, tolkning och beslut.

Jag räknar aldrig ut någon genomsnittspoäng eller liknande på prov och diagnoser. Varför inte? Risk finns att genomsnittet döljer variationerna. Ett gäng duktiga elever höjer genomsnittet vilket medför att de elever som kämpar ”på botten” försvinner i statistiken. Majoritetens förbättrings kan dölja minoritetens! Det kan t o m vara att några elever inte alls förbättrar sitt lärande utan går bakåt, men statistiken visar att genomsnittet ökar.

När du väl har informationen så ska den analyseras och tolkas. Skilj på dessa bägge! Tolkning handlar om att ge informationen form, organisera den och fundera över vad den kan betyda. Detta sker mera i återkommande cykler. Då behöver man ofta få mer information, göra olika typer av analyser, för att få fram svaret på frågeställningen. Vi gör data begripliga med en tolkningsprocess där vi omvandlar data till information och insikter. Lärares lärande medför att ständigt söka efter ny information för att bekräfta eller vederlägga personliga valda teorier i den vardagliga undervisningen. Gör det till en vana! Diskutera med dina kollegor och få fler tolkningar av informationen.

För att kunna samla information behöver jag som lärare ha goda relationer med mina elever och kollegor. Det är också viktigt att få bli utmanad i mina personliga tankar för att få insikt om de teorier jag bär på. I lärande samtal inom lärarkollektivet bidrar de till att klargöra för mig vilka konsekvenser mina antaganden har för undervisningen och lärandet.  Därför behövs ett lärarlag, ett kollektiv, som har ett tillåtande och öppet diskussionsklimat samt även kan utmana varandra.

Fundera på om den elevbedömingsinformation ni samlar in används för att bedöma elevernas förmågor eller kopplas den till konsekvenser för undervisningen? Använder ni ett enda, eller flera, bedömningsverktyg? Hur vet vi att vi vet? Läraren måste äga processen  för analys för att kunna utmana sina egna pedagogiska övertygelser!

Äntligen ger jag mig själv tid för att läsa Helen Timperleys bok om de inneboende krafter i det professionella lärandet. Många tankar väcks, ”så här ska det ju vara för att skolutveckling ska ske”, vikten av att skolledaren är en aktiv deltagare/ledare, bedömning och utvärdering av elevresultat…ja, listan kan göras lång.

Timperley beskrivet professionellt lärande med ord som lärarlaget, samarbete och eleven i fokus. Tillsammans med skolledare utvecklar man ett samarbete som består av undersökande och kunskapsbildande cykler med elevernas lärande i fokus. Lärarna behöver utveckla sin expertkunskap för att anpassa undervisningen till de elever man för tillfället har ansvaret för. Med det menas att läraren behöver använda den pedagogiska kunskapen i relation till ett specifikt innehåll och till specifika elever i just den tillfälliga undervisningen. Man kan inte lära sig en metod och tro att den fungerar oavsett elevgrupp och innehåll.

Cyklerna innebär att man kontollerar att de förändringar som lärare genomför är effektiva, dvs elevernas resultat i förhållande till målen diskuteras. Det viktigaste är på vilket sätt eleverna lär sig och hur jag, som pedagog, anpassar undervisningen till just dessa elever. Det handlar om lärares lärande om sina elever – det är den processen TImperley vill åt. Hon menar att lärare utvecklar egna teorier under sitt yrkesliv om hur elever lär sig och därmed hur undervisningen bör vara. De teorierna blir personliga, inte vetenskapliga, och de granskas inte av någon annan. Lärarna motiverar sina teorier genom erfarenheter i praktiken samt ibland vad som anses vara ”inne”, eller ”ute”, i skilda situationer. Jag kommer att tänka på ”En läsande klass” som är/var en populär metod hösten 2014 och fortsatta hela läsåret 14/15. Den är/var just bara en metod med färdiga lektionsplaneringar klara att följa för varje årskurs utan hänsyn till elevgrupp eller undervisningstillfälle.

Vad är då ett professionellt lärande och hur kan den bli  effektiv? Den första insikten är hur läraren ser på sina elever. Har eleven en medfödd intelligensnivå eller anser man att intelligens är något som man lär sig?  Är eleven redan dömd innan undervisningen startar p g a hemförhållanden, syskonskap etc? En lärare som aktivt odlar nya typer av intelligens – hos sig själv och hos sina elever – har förutsättningar att lyckas bra med sina elever i undervisningen. Ett engagemang av både känslomässig och kognitiv karaktär från lärarens sida krävs för att utveckla ett professionellt lärande. Läraren måste vara en aktiv deltagare i förändringsprocessen.

För att uppnå förändring och skolutveckling måste man hela tiden kontrollera hur effektiva de förändringar man genomför är. Ett kontinuerligt system, cykler,  för kontroll av förändringarnas effektivitet behövs där man identifierar vad man tror leder till vad och testar om allas ansträngningar drar åt samma riktning. Man kan inte fokusera på insatser och resultat som ligger långt fram i tiden, utan analysera och utvärdera dem när de äger rum.

Larry Cuban (1994) sammanfattade för längs sedan de effekter professionell utveckling – jämför med professionellt lärande – påverkat undervisningen:

” Orkanvindar blåser över havet och rivet upp 6 meter höga vågar; ett par meter under ytan virvlar vattenmassorna oroligt, medan det på havsbotten är helt stilla”. 

Professionell utveckling handlar om att den enskilda läraren utveckling genom att delta på kompetensutveckling, studiedagar, introducera nya läroplaner, tekniska verktyg etc men även politiska direktiv. Mycket pengar satsas på professionell utveckling av lärare med förväntan att målen ska höjas och resultaten bli bättre. Tyvärr ser vi inte att dessa insatser lett till att målen höjts eller att elevernas engagemang och lärande förbättrats. Nej, istället handlar det om att gå till professionellt lärande, att sätta eleverna i centrum, fokus på nödvändiga kunskaper och färdigheter, systematiska undersökningar av metodernas effektivitet samt en tydlighet över vilka teorier man utgår från och engagera alla lärare!

Källförteckning:

Cuban, L.(1994). How teacher taugth: constancy and change i American classroom 1890 – 1980. New York. Teachers college press

Timperley, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund, Studentlitteratur