Kategoriarkiv: IKT

Skolutveckling – hur gör man?

Skolutveckling handlar hela tiden om viljan att förändra verksamheten för att förbättra för eleverna, dvs vårt egentliga uppdrag. ” Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden”(Lgr11) – att främja kunskap men också att fostra eleven till samhällsmedborgare. För att kunna utveckla verksamheten så behöver vi analysera vad vi håller på med och utifrån en korrekt analys sätta in åtgärder. En analys som bara konstaterar vissa antaganden, t ex att pojkar har lägre betyg än flickor, gör ingen skillnad. Analysen måste resultera i konkreta åtgärder!

Min erfarenhet är att vi pedagoger inte äger själva utvärderingen och analysen av resultaten, utan att vi pliktskyldigast utvärderar läsåret i juni utifrån direktiv som kommer från centralt håll. Jag är inte ens säker på att vi pedagoger vet hur en bra utvärdering ser ut. Vi pratar om formativ bedömning med våra elever, men glömmer oss själva. Rektor/skolledning bör vara tydliga och ge oss exempel på bra analyser, halvbra och de som inte utvecklar verksamheten för att vi pedagoger ska förstå hur en bra utvecklande analys och tolkning av verksamheten kan se ut. Formativ bedömning i praktiken!

En ytterligare aspekt på skolutveckling är vikten av att personalen inser behovet av en insats/åtgärd/kompetensutbildning. Saknar man förståelse och ser inte behovet av en insats, t ex Läslyftet, så kommer man inte att förändra sin undervisning utan pliktskyldigt delta på möten eftersom man är ålagd att delta. Skolledningen måste vara mycket tydlig i initialskedet med att påvisa behovet av insatsen/utbildningen/projektet! Helst bör insatsen svara mot en behov som utkristalliserats från den gemensamma analysen. Inför detta läsår har Läroplanen reviderats med skrivningar om digital kompetens som ska vara implementerat 2018/2019. Hur arbetar vi med att få all personal att inse behovet av att arbeta med datalogiskt tänkande i alla ämnen? Hur ska vi fortbilda pedagogerna inom ämnet? Vad är pedagogernas behov?

Inspiration till inlägget kom från podden Skolspanarna, avsnitt 113 Digitalisering del 1 samt avsnitt 116, Digitalisering del 4. Kan rekommenderas!

Länge sedan…

Ibland kan man ju fundera över varför man har kvar sin blogg där man inte skriver något och uppdaterar på mycket länge. Har jag helt slut på tankar och funderingar? Har jag alla svar redan? Finns inget mer att tillägga? Eller handlar det om tidsbrist – nää, dåligt argument! – eller att man helt enkelt behöver en ”bloggvila” för att få ordning på sina tankar, sitt liv och sitt arbete? Jag tror på det sistnämnda.

Efter en lång startsträcka på så där något år, så började jag igår att rensa dokument, filer, länkar, pdf-filer mm på min gamla dator. Jag har, och använder dagligen, en MacBook Pro från 2011, bytte hårddisk och uppgraderat RAM-minnet förra året, och datorn fungerar utmärkt. Nej, batteriet orkar inte så länge nu så jag får köra på elnätet rätt så ofta. Men efter så många år, flera olika arbetsplatser/kommuner och olika elevgrupper så finns det rätt många dokument nedladdade och sparade, ”bra-att-ha”. En del filer kan jag slänga direkt, andra sparar jag i ordentligt märkta mappar med tydligt innehåll, t ex ”Språkstörning”, ”Npf-diagnoser”, No/Luft o s v. Länkar sparade i bokmärkesfältet kollar jag upp och många har blivit inaktuella och kan raderas direkt. Jag hade t ex länkat till en sida som beskrev funktioner i GAFE som inte längre finns kvar utan har ersatts av något ännu bättre.

Sånt jag vill ha tillgång till lägger jag i Dropbox. Då jag kör Mac hemma, PC på jobbet p g a vissa programvaror och eleverna går över på Google Suite i höst så känns det inte helt kompatibelt att enbart använda en viss tjänst. Dropbox funkar på alla och är en etablerad tjänst!

Anteckningar från konferenser, utbildningar o s v görs alltid i Evernote och kan nås från vilken plattform som helst. Jag har även börjat spara/skicka länkar dit när jag hittar något bra läsvärt på nätet.

Mitt mål är att ha en privat dator, Macen, hemma för privata foton, intressen o s v. Allt skolarbete säkerhetskopierat på en extern hårddisk – sånt jag inte kanske använder så ofta men är bra att ha kvar ifall att…Sånt jag vill nå lätt i Dropbox. Arbeten med elever i G Suite. Anteckningar i Evernote. Arbetet i Elevhälsan på kommunPC:n. Tror ni att jag någonsin kommer dit?

Fördjupning klar!

Men en skön känsla tryckte jag på knappen ”lämna in” och därmed har jag färdigställt den sista uppgiften i kursen Digitalt berättande och kreativitet. För intresserade finns den tillgänglig på den öppna lärresursen Learnify under namnet Kodning för åk 4 – 6.

Precis som namnet anger så är det kodning för mellanstadieelever jag har fördjupat mig i, både  i praktiken och i teorin. Jag har utvecklat min egen digitala kompetens tillsammans med eleverna i utforskandet av Google Apps, Classroom och programmeringsverktyget Scratch. När man ändå lägger ned så mycket tid på ett arbete i en kurs så känns det angeläget att den pedagogiska planeringen kommer till praktisk nytta. Det har det gjort med besked!

I arbetet har jag beskrivit hur jag arbetat med mina elever i en åk 6 och vilka digitala resurser jag använt i praktiken. Till den pedagogiska planeringen finns en ”lärarhandledning” med kommentarer till arbetet. Ni får gärna vidareutveckla och förändra planeringen efter era egna förutsättningar. Ge mig gärna feedback, positiva och negativa, på planeringen. Tydligen har inte alla tillgång till Learnify så här finns min planering att ladda ned:  Ped planering Kodning:

Därmed avslutar jag denna kurs och inväntar ett efterlängtat sommarlov!

Out on a mission to become great
Out on a mission to become great av Kalexandersson, CC

Kodning i tre dagar

Efter tre intensiva temadagar på skolan kan jag bara konstatera att kodning tilltalar alla elever och får eleverna intresserade och frågvisa. Jag är mycket imponerad av deras arbete samt fascinerad över hur de angriper det verktyg de ska arbeta med. De testar och prövar, gör om och testar igen, ber om hjälp av en kompis och utvecklar konceptet.

I blandade elevgrupper, yngre elever åk 1 – 3 och lite äldre åk 4 – 6, så fick eleverna arbeta med olika appar/program. De yngre började med en enkel app, ”Daisy the Dinosaur”, för att lära sig kodningens grunder med att använda olika block som skript. En del elever lärde sig snabbt och behövde en större utmaning, ScratchJr. Det är en lättare variant av Scratch som finns som app till Ipaden – kan rekommenderas! Här fungerade mina åk 6-elever som stöd och hjälp åt de yngre.

De äldre eleverna arbetade med ”The Hour of Code”, en världsomspännande satsning där man ska arbeta en timme med kod under en vecka ( i dec 2014). I min klass, åk 6, arbetade vi hela den veckan med kodning och digitala verktyg, men materialet finns kvar och är utmärkt som introduktion för äldre elever(länk ovan)! Nytt material kommer i höst till årets vecka.

Jag är mitt inne i en period med utvecklingssamtal och återkoppling till de nationella prov vi gjort i årskurs 6 under våren. Det bästa betyget, från arbetet med kodning och digitala verktyg, fick jag igår när en elev uttryckte sig att hon ville utbilda sig till programmerare. Då har man lyckats väcka ett intresse och en lust hos en elev! Det är lycka!

Äldre hjälper de yngre eleverna
Äldre hjälper de yngre eleverna
Daisy the dinosaur
Daisy the dinosaur
En timme med kod
En timme med kod

 

I praktiken

Det avslutande fördjupningsarbetet i kursen kommer jag att göra i praktiken också! Ser otroliga möjligheter att få pröva och utvärdera min pedagogiska planering, revidera och förbättra samt att få ta del av elevernas åsikter.

Temat för arbetet blir datalogiskt tänkande och innehållet kommer att vara programmering med Scratch. Jag använder GAFE – Google Apps for Education – som kommunikationsplattform och där verktyget Classroom. Sedan har vi en klasshemsida också i wordpress som går att nyttja.

När man lägger ned en stor tid, och engagemang i en kurs,  känns det mycket viktigt att processen blir levande och verklighetsförankrad samt kommer eleverna till godo. Helen Temperley, australisk skolforskare, menar att kompetensutveckling hos pedagoger ska ge avtryck i elevernas lärande annars är utbildningen värdelös. Och, menar hon, forskning visar att den mesta fortbildning vi lärare får genom enskilda kurser och kompetensutvecklingsdagar inte sätter avtryck. Läs mer här. Nu kommer mina elever i åk 6 få ta del av min egen kompetensutveckling samtidigt som de befinner sig i sin. Tillsammans utvecklas vi vår digitala kompetens!

Digitala verktyg i skolarbetet
Digitala verktyg i skolarbetet

Skolverket och digitala presentationer

Språkutvecklande arbetssätt i NO – de naturvetenskapliga ämnena – var dagens program när jag var på kursdag i Stockholm. Platsen var KVA och arrangörer var NTA och Skolverket.    Mer om vad NTA är finns att läsa här, men det handlar om att utveckla skolornas NO-undervisning.

Marie Israelsson från Skolverket presenterade deras NT-satsning där de precis har utarbetat ett stödmaterial för att digitala presentationer tillsammans med NTA. Det handlar om att stödja och inspirera pedagoger att låta eleverna dokumentera sina naturvetenskapliga arbeten digitalt samt samtidigt arbeta med språkutveckling då NO innefattar många begrepp och abstrakta texter. Materialet hittar du här. Kopplingen till Jason Ohlers Digital Storytelling kändes solklar, men samtidigt förvånade det mig att det var så få i auditoriet som hade arbetat med No och digitala verktyg.

Skolverket presenterade också ett ej publicerat material som bygger på att man arbetar med olika textgenrer kopplat med No-undervisning. Bl a kommer det att finnas material för pedagogen hur man t ex kan arbeta med genren ”pressrealase” och låta eleverna redovisa sin naturvetenskapliga undersökning/ar genom att skriva en sådan. Totalt kommer 17 olika språkliga genrer att presenteras. Även här finns de digitala möjligheterna – olika typer av berättelser.

Jag tycker att det är ett mycket bra initiativ av Skolverket att tillsammans med NTA att försöka stimulera pedagoger att låta eleverna dokumentera sina undersökningar på andra sätt än de traditionella laborationsrapporterna. Man försöker se möjligheterna i den digitala tekniken och kanske förhoppningen är att få fler elever intresserade av de naturvetenskapliga ämnena genom andra redovisningssätt. Hand i hand utvecklar eleven digital kompetens, naturvetenskapliga kunskaper samt eleven gör det genom att utveckla sitt språk.

KVA, Stockholm
KVA, Stockholm

 

 

 

 

Äntligen!

Äntligen får mina elever en möjlighet att få utveckla sina digitala kunskaper och färdigheter, för idag fick vi varsin Chromebook till klassen! Nu öppnas de möjligheter som jag har saknat här och som jag har haft i en annan lärmiljö. Vi har nämligen blivit en testklass i kommunen för att använda Chromebooks, både jag som pedagog och elevernas arbete ska utvärderas och hitta för- och nackdelar. Men det kommer endast att vara fördelar! Detta är ett litet steg för att få en likvärdig digital skola i vårt land, men för oss är det ett stort steg!

IMG_2029

Digitala verktyg i matematikundervisningen

Enligt Skolverkets rapport om IT-användningen i svensk skola så är matematik det ämne där digitala verktyg används minst. Det väckte många tankar hos mig och fick mig att fundera på varför matematikämnet skiljer ut sig? Är det för att läromedlet är så starkt styrande i matematikundervisningen? Eller är det svårt att integrera digitala verktyg i matematatik? Saknas det program, appar?

Jag tror att svaret ligger i läromedlens betydelse och styrning av matematikundervisningen. För att integrera och utveckla ämnet med digital teknik så behöver vi förändra hela undervisningen, våga oss bort från lärobokens upplägg och lita på vår kunskap som pedagoger. Att byta pappersboken mot en digital bok är inte att utnyttja de digitala verktygens alla möjligheter, det blir ”same, same but not different”. En del läromedel erbjuder en digital scen på nätet med instruktionsfilmer och ev träningsspel – det är inte heller att utnyttja de digitala möjligheterna. Man byter bara penna och papper mot motsvarande digitala, innehållet är likadant.

Nej, det behövs att man vågar släppa boken, utgå från kursmål och det centrala innehållet i  Lgr11 och lita på sig själv som pedagog när man planerar ett nytt arbetsområde. Då  kan man utnyttja hela potentialen av verktyg, appar och möjligheter som det digitala verktyget erbjuder. Det finns inget ”quick fix” utan beroende på hur din undervisningsgrupp ser ut, lokaler, digital utrustning mm så måste du själv, som pedagog, planera din undervisning där digitala verktyg och teknik ingår som en naturlig del i matematiken.

För mig låter det oerhört spännande och utvecklande! Ska jag våga? Hur förändrar jag, den redan inpräglade synen på vad matematik är, hos den åk 4 jag arbetar med nu? Där är det matematikboken som styr, man är bäst när man är först i boken, matematik är att jobba ensam med uppgifterna o s v. En utmaning som måste göras nu innan eleverna befäster synen på undervisning och vilka kunskaper som är viktiga! Jag har börjat – har du?

Mönster
Mönster

 

Saknad

Jag saknar min gamla skola! Nej, inte på det sättet att jag inte trivs där jag är nu, men jag saknar de digitala verktygen. Där hade vi en interaktiv tavla i varje klassrum. Alla elever hade en bärbar dator. Alla elevers datorer var utrustade med talsyntes, ordlista och de verktyg som ibland bara dyslexielever brukar ha tillgång till. Det jag egentligen vill säga att jag är frustrerad över den digitala olikheten det är mellan  skolor i Sverige.

Här, där jag arbetar nu, har vi en äldre Smartboard i ett klassrum. Den är så gammal att företaget inte längre uppdaterar drivrutiner för den tavlan för nyare operativsystem. Vilket då medför att den inte fungerar med min dator, trots att min dator är 3 år gammal! Vi har 4 Ipads på hela skolan samt på mellanstadiet har vi 5 bärbara datorer som eleverna kan använda. Problemet – som egentligen är positivt – är att vi är många som vill använda verktygen.

Men, jag känner mig begränsad i min undervisning av bristen på digitala verktyg. Det är så mycket jag vill undervisa om och låta eleverna vara kreativa i. Jag vill kunna vara spontan tillsammans med eleverna, inte bunden till att ha tillgång mellan kl 10 −11 på onsdag. Jag vill ge mina elever samma förutsättningar som eleverna i andra kommuner.

Kanske är det dags för en statlig styrning för likvärdigheten inom skolväsendet?

Digitala föräldrar

Häromdagen åkte jag förbi mina föräldrar, dels för att mamma vill att jag skulle hjälpa henne med hennes dator och dels för att jag ville få lite eftermiddagsfika. När jag kom in genom dörren stod mamma i köket och bakade lussekatter – ett nytt recept som hon ville pröva efter att ha sett Maud på Go´kväll baka lussekatter kvällen innan. På köksbordet låg utskrivna recept som mamma skrivit ut från SVT:s hemsida.

I vardagsrummet satt pappa under tiden och läste en Kurt Wallander-deckare på sin Ipad. Efter att ha fått ge upp läsningen av skönlitteratur i bokform p g a gula fläcken-sjukan så kan han nu läsa böcker på sin inköpta Ipad genom att han kan zooma texten samt ändra kontrast. Det enda som grämer honom är att man måste vänta ett tag innan nypublicerade böcker kommer i e-format samt att han endast får låna 1 e-bok/vecka från bibliotek Värmland.

Det här är väl inget att skriva om, tycker ni läsare, att föräldrar använder digitala verktyg är väl ganska vanligt. Men till saken hör att min mamma är 88 år och pappa blir det om några månader. De har inte mött datorer i sitt yrkesverksamma liv, båda som lärare, men har tagit till sig den digitala tekniken på äldre dagar.

Jag, och deras barnbarn, är ”backup” när det krånglar.  Båda två är rädda för att göra fel, trycka på fel knapp så att något blir tokigt. Därför måste jag hälsa på ibland och uppdatera antivirusprogrammet när datorn varnar att den inte är skyddad, när pappa inte hittar ”boken” i Ipaden för att han han kommit åt andra appar och inte hittar tillbaka mm. ”Det är kackerlackor i den”, utbrister han! Men vi hjälper dem så gärna och är egentligen rätt så imponerade och stolta över deras nyfikenhet och förmåga att se de möjligheter den digitala tekniken erbjuder dem. Samt den glädje de kan ha av tekniken i vardagen.

Ibland funderar jag om man skulle kunna koppla äldre och yngre i någon form av digitalt arbete/projekt? Ha elever som backup och informatörer? Elever som lär ut? Elever som spelar in enkla informationsfilmer över t ex hur man lånar e-böcker i en steg-för steg instruktion? Ha elever som mottagare för en e-mailkonversation med någon äldre? En grupp elever med ett äldreboende? Jag låter funderingarna mogna….