Utbildning i takt med tiden?

För sjätte gången skriver jag en inlämningstenta för en delkurs i utbildnngen till speciallärare. För sjätte gången får jag direktiv som talar om vilket typsnitt jag ska använda, vilket radavstånd jag ska ha samt tydliga order att använda till APA-systemet när jag hänvisar till kurslitteratur eller annat. Det verkar som formalian är viktigare än innehållet!

Jag utbildar mig till speciallärare som ska arbeta i en digital skola där nya möjligheter till lärande öppnas och möjliggörs. Vore det inte klokt om min utbildning låg i ”fas med tiden” och att jag fick lära mig de senaste innovativa och kreativa möjligheterna då jag ska arbeta med de elever som hamnat i svårigheter av olika anledningar? Borde jag inte då praktiskt tvingas arbeta med den nya tekniken för att jag, som pedagog, ska lära mig att se möjligheterna i verktygen för att i ett senare skede kunna hjälpa och stötta eleverna?

Nej, istället lever Högskolan kvar i den akademiska, traditionella världen där man inte får redovisa sina kunskaper på något annat sätt än, som nu, skriva en 8-sidors inlämningstenta. Jag är inne i min egna lärandeprocess för att utveckla mitt kunnande och mina förmågor till att bli en god speciallärare. Då måste jag få tycka, reflektera, dra egna slutsatser utifrån min 30-åriga lärarerfarenhet i det jag skriver. Jag borde få redovisa delkurserna på olika sätt samtidigt som jag lär mig nya verktyg. Nej, då! Här får enbart redovisas det man läst i den förutbestämda kurslitteraturen och tycker jag något så måste jag kunna hänvisa ”tyckandet” till aktuell forskning. Jag måste skriva i Times New Roman, radavstånd 1,5.  I min inlämningstenta tenderar avsnittet ”diskussion” att blir alltför lång…Ska inte Högskolan egentligen ligga främst i utvecklingen? Inte sist?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *