Saknad

Jag saknar min gamla skola! Nej, inte på det sättet att jag inte trivs där jag är nu, men jag saknar de digitala verktygen. Där hade vi en interaktiv tavla i varje klassrum. Alla elever hade en bärbar dator. Alla elevers datorer var utrustade med talsyntes, ordlista och de verktyg som ibland bara dyslexielever brukar ha tillgång till. Det jag egentligen vill säga att jag är frustrerad över den digitala olikheten det är mellan  skolor i Sverige.

Här, där jag arbetar nu, har vi en äldre Smartboard i ett klassrum. Den är så gammal att företaget inte längre uppdaterar drivrutiner för den tavlan för nyare operativsystem. Vilket då medför att den inte fungerar med min dator, trots att min dator är 3 år gammal! Vi har 4 Ipads på hela skolan samt på mellanstadiet har vi 5 bärbara datorer som eleverna kan använda. Problemet – som egentligen är positivt – är att vi är många som vill använda verktygen.

Men, jag känner mig begränsad i min undervisning av bristen på digitala verktyg. Det är så mycket jag vill undervisa om och låta eleverna vara kreativa i. Jag vill kunna vara spontan tillsammans med eleverna, inte bunden till att ha tillgång mellan kl 10 −11 på onsdag. Jag vill ge mina elever samma förutsättningar som eleverna i andra kommuner.

Kanske är det dags för en statlig styrning för likvärdigheten inom skolväsendet?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *