Ett verktyg i undervisningen /Jason kap 3

Hur kan man använda och koppla arbetet med digitala berättelser (eller förkortningen DST som Jason använder – Digital Storytelling) i undervisningen till kursplanemål redogörs  i detta kapitel. Jason utgår från 2 huvudpunkter i sin redogörelse:

  • Kunskapsmål i läroplan – innehållsmässiga, hanterandet av digital teknik och språkliga förmågor
  • LItteracitet  –  digital, konstnärlig och språklig utveckling

Jason utgår från kursplanemålen som finns i den amerikanska läroplanen, men man kan lätt översätta de kunskaper och färdigheter som eleven ska uppnå till liknande mål i Lgr11. I avsnittet om kursplanemålen i språk,  vilka är utvecklade av NCTE (the National Council of Teachers of English) samt IRA ( the International Reading Association), utgår Jason från att genom arbetet med DST kan man nå alla kursplanemål. Han påpekar återigen att konventionellt skrivande är nyckelkompetensen för att utveckla ny digital media. Den mest effektiva vägen för att lära sig ny media är att producera själv och för att utveckla sina färdigheter  och kunskaper så handlar det om en växelverkan mellan produktion och konsumtion. Till detta behövs en duktig pedagog som själv vågar utveckla sina pedagogik genom att möta de nya möjligheterna som en aktiv aktör.

Den andra huvudpunkten handlar om att utveckla litteracitet – läs- och skrivkunnighet. Idag betonas de mer sociala och kulturella aspekterna av begreppet vilket medför att det innefattar, förutom läs- och skrivaktiviteter, också berättande, symboler och bilder. Det blir en mix av språk och kommunikation.

Jason beskriver den utvecklade ”media litteracy”, DAOW,  i boken med fyra cirklar som växelverkar. Det är skrivandet, det muntliga, det konstnärliga/kreativiteten samt det digitala. På sin webbplats utvecklar han sina tankar och presenterar begreppet med en bild.

DAOW-4circles2

 

I Sverige finns inget liknade begrepp utan vi pratar med om ”det utvidgade textbegreppet” som återfinns i Lgr11 men som skrevs fram redan i Lpo94. Förutom det muntliga och skrivna innefattar begreppet även bild, film och ljud. Tankarna, som finns hos Jason i hans begrepp DAOW, känns igen i det utvidgade textbegreppet.

Jag har haft svårt att ta mig igenom kapitel 3 i boken, det blir ett lite Halleluja-moment när Jason framhåller DST som den nästan perfekta undervisningsmetoden för att nå alla kursplanemål. Han redovisar inte ett enda negativt argument eller påstående vilket får mig att tappa både lust och intresse för boken. Även hänvisningar till äldre källor, publicerade t ex 2001 och 1989, gör mig ifrågasättande då den digitala arenan är i ständig utveckling och förändring. Forskning kring hur digital teknik påverkar och används inom utbildning bör vara  av relativt nytt datum tänker jag.

Hoppas att kapitel 4,  ”Värdering och bedömning av digitala berättelser – möjligheter och utmaningar” , kommer att ge mig inspiration och kunskap.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *